tag:blogger.com,1999:blog-21410606482714867532024-03-12T20:57:09.671-07:00Mitt hörn i världenAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.comBlogger38125tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-30393440059214960382014-08-29T00:32:00.002-07:002014-08-29T00:32:35.637-07:00<b>"Ett liv efter döden? Nej, det tror jag inte att vi får. Det viktiga är att vi lever kvar i minnet hos de som älskar oss." Jag och en av damerna är mitt uppe i en av många livsfilosofiska diskussioner. Jag minns mitt första möte med henne, hur jag knackade på dörren och gick in i rummet som var beslöjat av den där känslan av sömn som alltid hänger kvar en stund in på morgonkvisten. Hon utstrålade redan då, innan vi yttrat ens ett enda ord till varandra, en medmänsklighetens värme. Jag inbillade mig att värmen strålade ut i rummets alla vrår och inneslöt vartenda dammkorn i rummet. </b><br />
<b><br /></b>
På den långa tågresan från Luleå till Stockholm förra helgen snubblade jag av ren slump in i en av de tre som jag delat vagn med på vägen upp ett dygn tidigare. Trettio års åldersskillnad kombinerat med våra totalt olika personligheter - han, slöjdläraren, som beskrev sig som fyrkantig och jordnära, och jag, den tjugoåriga livsromantikern som är nästan pretentiöst förälskad i tron på jämlikhet och samhällsutveckling - gjorde samtalet till någonting utöver det vanliga.<br />
<br />
Vi slog oss ner på de två enda tomma platserna i restaurangvagnen. Runtom satt sällskap i ömsom vördnadsfull, ömsom illamående (misstänker jag utifrån den grönaktiga pigmenteringen) tystnad. De hade sprungit fjällorienteringen BAM, fick vi höra från ett smörgåsätande men inte särskilt pratsamt par mittemot oss.<br />
<br />
Efter att ha betat av de vanliga frågorna om meningen med livet och pedagogikens konst roade vi oss med att betrakta de andra passagerarna.<br />
<br />
"Vem, i den här vagnen, skulle du utan tvekan kunna lämna din väska till?"<br />
<br />
Svaret är egentligen underordnat resonemanget och grunden till den bedömning vi gör. Vid bordet mitt emot satt fem sardinlikt inklämda personer. Jag skulle lämna min till killen med de snälla ögonen, det mahognybruna håret med gräddiga slingor i. Hans kompis, med kycklinggult hår i bakåtslickad, fet frisyr och tillbakalutad hållning, vann varken mitt eller slöjdlärarens förtroende.<br />
<br />
"Det är någonting med ögonen", kom vi överens om. Å andra sidan såg gulhåringen ut att vara mer benägen att somna och på så sätt bli av med den imaginära väskan av rent slarv.<br />
<br />
Kanske hade vi helt fel. Kanske satte vi vår tilltro till norrbottens största brottsling. En sak är dock säker - vi litar både naivt och relativt ohämmat på vår förmåga att bedöma människors pålitlighet. Att vi inte ens kan motivera hur känslan av tillit uppstod tycks inte störa oss.<br />
<br />
Hur många människor går vi miste om i vår tilltro till förmågan att känna in hur andra människor är? Vi är snabba att döma och bedöma, men kanske är den allra mest imponerande färdigheten att bevara öppenheten och ge medmänniskan både en första, en andra och en tredje chans att göra intryck.<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-50957848308727182262014-06-26T03:24:00.001-07:002014-06-26T03:34:00.022-07:00Dagens tips<i>Om du blir sjuk - se till att det är ett mätbart, rent fysiskt tillstånd. Med andra ord: bli inte en smärtpatient i svensk sjukvård. </i><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<i><br /></i>
<br />
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCgLfQKKTFLrQG7nTozIFv-LO_c7115eXLOn5AMbBjq7QUim88gAy_3-2Sg8ydXfNwgIQQFWKLYLyvdOIrYNiVngRNIjfIoQyda9UsjxBDWRErMN9DBeFetW5S6sgM35SohGSvEyVi-CI/s1600/Sma%CC%88rta4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCgLfQKKTFLrQG7nTozIFv-LO_c7115eXLOn5AMbBjq7QUim88gAy_3-2Sg8ydXfNwgIQQFWKLYLyvdOIrYNiVngRNIjfIoQyda9UsjxBDWRErMN9DBeFetW5S6sgM35SohGSvEyVi-CI/s1600/Sma%CC%88rta4.jpg" /></a></div>
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-25552320823115081302014-06-08T10:22:00.000-07:002014-06-08T10:23:54.346-07:00Identitetskris<b>Det senaste året har jag varit hon som försöker följa kursledarnas råd och studera på fritiden för att hänga med i utbildningens berg-och dalbana. Den senaste månaden har jag varit hon som pluggar järnet och har lagom ångest inför tentamen. Veckan fram till i onsdags var jag hon som pluggade dygnet runt med historiens bästa pluggkompis. I onsdags var jag hon som skrev tenta hela dagen. Nu då? Vem är jag nu?</b><br />
<b><br /></b>
Om det inte finns ett tillstånd som benämns som post-tentamisk identitetskris, så får det här bli blogginlägget som sätter begreppet på kartan. Jag känner mig lite som en toalettrulle när pappret är slut, som en ketchupflaska utan innehåll, som salt utan smak, som en diskborste utan borst och som ett x utan funktion och ekvation.<br />
<br />
De senaste dagarna har jag ägnat åt helhjärtade försök att skapa en ny identitet. Jag är hon som cyklar i flera timmar, hon som springer som en duracellkanin tills hon inser sig vara kissnödig av allt te på morgonen, och som kommer till insikt om att Stockholm förmodligen är den glesast toalettbefolkade staden i hela världen - möjligtvis utkonkurrerad av någon avlägsen öken eller så.<br />
<br />
Jag är hon som skriver text på text om hur kroppen fungerar; texter som senare kan tryckas på lokaltidningens ungdomssidor i syfte att antingen bläddras förbi av någon sommartrött tonåring med akne och fett hår, eller att läsas av någon stackars yrkesskadad biologilärare som per automatik slukar texten innan en medveten tanke ens har hunnit korsa frontalloben.<br />
<br />
Jag är hon som letar upp affären som ligger en timme bort på Google Maps. Hon som köper tre kilo potatis och tusen andra tunga saker som kan stå i skafferiet tills de skaffar ben, öppnar skåpdörren och gör små tappra rymningförsök. Detta kan faktiskt vara det mest innovativa jag gjort hittills, för när potatisarna börjar rymma kan jag per automatik bli hon som springer runt med en håv på innergården och ropar "var ääääär ni?" medan grannarna stirrar konstigt och skakar på huvudet vid sina tiotusenkronorsgrillar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw6j_XbcZEY7c40J6oTh00clpTX0VkgqHyM1YqUm0dDE0vkG-XK9as3hPmUArAvwXb2uzx7RDeeo-c6l7bdB0VJFDHByfeOdYanlK_PeY5ARMlwxT81-qf7pj2ffemok0eSJrw9Fx9mQE/s1600/1400413795672.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw6j_XbcZEY7c40J6oTh00clpTX0VkgqHyM1YqUm0dDE0vkG-XK9as3hPmUArAvwXb2uzx7RDeeo-c6l7bdB0VJFDHByfeOdYanlK_PeY5ARMlwxT81-qf7pj2ffemok0eSJrw9Fx9mQE/s1600/1400413795672.jpg" height="320" width="251" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-66263440738473667752014-05-24T11:43:00.000-07:002014-05-24T11:43:00.451-07:00Låt oss tvätta en maskin. (Kom igen, det blir kul!)<div class="MsoNormal">
<b><o:p> </o:p>Efter två veckors svettfyllt leverne känns den inbokade
tvättiden som ett slags himmelskt löfte om ett bättre liv. De väl luktingjutna kläderna hånglar så
intimt och bakteriefrämjande i tvättkorgen att risken för att de ska sammanväxa
till en gångkapabel varelse känns överhängande.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Innan klädhögens ben utmynnat i gångbara fötter,
giljotinerar vi den illaluktande varelsen och bär ner den i två IKEA-kassar
till den bokade tvättstugan. Den ena maskinen fyller vi med klädvarelsens vita
hälft, och den andra fylls med en mörkare kroppshalva. En slags euforisk
stämning sprider sig i rummet när vi inser att vi är i god färd med att
överrumpla bakteriehärden med citrusdoftande tvätt- och sköljmedel. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Maskinerna drar igång med ett lejonvrål. Skadeglädje är den
enda sanna glädjen, och vi frossar i segeryra. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett tag.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tills vi inser.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Att vi tagit fel på tvättid.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter femhundra dubbeltittningar på tvättschemat konstaterar
vi att<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="mso-bidi-font-family: Cambria; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Cambria; mso-fareast-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">1 -<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"> </span></span></span><!--[endif]-->Vi har tio minuter kvar av tvättiden<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="mso-bidi-font-family: Cambria; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Cambria; mso-fareast-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">2 -<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"> </span></span></span><!--[endif]-->Nästa lediga tvättid är imorgon bitti<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den ena maskinen stängs av med en knapptryckning, medan den
andra kräver en något mindre inställsam mängd våld. Helst en kofot, hammare och
hot om bombning. Till slut öppnas så luckorna, och ut vandrar två klädmonster.
Det ena väger som en fet labrador, och det andra ska vi inte tala om.
Handfallna vallar vi ner varelserna, som nu luktar som en blandning av svett,
citrus och en odefinierbar mängd uppvaknande bakterier, i kassarna.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Påsarna ställer vi i förrådet. För säkerhets skull låter vi
låsa dörren med ett hänglås innan vi åter går upp i lägenheten för att ladda
batterierna för nästkommande dags tvättäventyr.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är närapå en gudagåva att få möjligheten att kliva upp
klockan sju en lördagmorgon för att övermanna illaluktande tvättmonster. Vi
vågar oss inte längre på att dra in och utvärdera den förmodat vidriga lukten.
Klädhögen har fått fötter, och den väger om möjligt ännu mer än kvällen innan. Vi
vräker in monstren i varsin maskin och trycker för andra gången igång
tvättprogrammet. Hoppet har återvänt. Vi ska segra. Tvättiden är vår.<i> Nu kan
ingenting gå fel.</i><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi kommer tillbaka en och en halv timme senare.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Plockar ur den vita maskinen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den svarta maskinen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och den grisrosa. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Grisrosa.</i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En del av klädorganismen har spridit sina kulörta egenskaper
till omgivningen, och det löper en slags vedervärdig äckelrosa tråd genom hela tvätthögen.
Inte ens efter de många timmarnas torktid har färgen försvunnit. Inte fukten
heller, för den delen. Hälften av kläderna är torra. Resterande luktar av blöt
citrus och stirrar på oss så som bara regelvidrigt våta kläder kan göra. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Faktum
är att det fem kvadratmeter stora överkastet är så blött att det kan vridas ur. T-shirten med
irrelevant text på har kvar något slags svettringar under armarna, och byxorna
är så fuktiga att det enda möjliga torksättet tycks vara att låta dem kräla upp
och omsluta benen under den kommande dagen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Jag hatar att tvätta.</i> Det finns ingenting som är så
kränkande, felfyllt och frustrerande. Blött. Hopplöst. Komplikationsfyllt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>JA</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="276">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="MsoNormal">
Om ni under de kommande åren uppfattar en accelererande lukt
av otvättade kläder så vill jag hänvisa till detta blogginlägg som en slags förmildrande omständighet. <o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-82004179173066031802013-11-10T12:10:00.003-08:002013-11-10T12:10:42.434-08:00Sa du vilodag?<b>Vi är inne på dagens tredje föreläsning. På den enorma duken konkurrerar transportproteiner, enzymer och tuggmuskler om vem som har det mest invecklade och svåruttalade namnet. I ena andetaget informerar föreläsaren om den annalkande duggan*, och i nästa uttalar han någonting som får klockorna att stanna, luften att gå ur studenterna och anatomimodellerna på väggarna att dra ett skälvande andetag i ren förundran.</b><br />
<b><br /></b>
"Duggan öppnar på söndag klockan sexton femton. Observera att ni inte måste göra quizzet då, på er lediga dag..."<br />
<br />
En dövande tystnad sprider sig i rummet. Det är någonting med ordet ledig dag, kopplat med en sådan självklarhet till ordet söndag samt den underliggande indikationen om att söndagen som en ledig dag skulle vara ett slags återkommande tema i livet. Det finns helt enkelt ingenting mer att tillägga. Vi måste ha missat någonting.<br />
<br />
När jag nästan somnar efter oförskämt många timmars plugg på lördagen tackar jag inombords teknikens framsteg för möjligheten att läsa kurslitteraturen på datorn. Det är nämligen avsevärt mindre smärtsamt att slå näsroten i datorskärmen än att tappa den tusentals sidor tjocka och svettluktande (jag lovar) histologiboken i pannstrukturen. Söndagen blev för övrigt varken plugg- eller duggafri, men avslutas med en rent euforisk känsla av att ha bestigit Mount everest i flipflopskor och med bakbundna händer. Ljuset i tunneln har kommit och det är med en känsla av att vilja dansa fulsalsa på små rosa moln sjungandes på första bästa jullåt och ackompanjerad av en panterkostymklädd tiomanskör som jag ser fram emot tre relativt pluggfria dagar.<br />
<br />
Samtidigt ska det i ärlighetens namn erkännas att det här med histologi inte är helt dumt trots allt. Faktum är att det ligger någonting alldeles särskilt tillfredsställande i att stirra in i en ostrukturerad, rosafärgad oreda som bit för bit träder fram som ett system av cellkärnor, körtlar och lymfocyter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiJHtOv5EEFqRYasNPVCQdfa4wj4gF7wXCh_SLusNCbP-H9HJAVQV59vZAsiI6Qkn7bKom7pfcN2MI70oMZE9yEfk3d3rmbB1_sxnkaRt-besacKB7Nzlr8oi0R2J54C4AjuUVcVh-MOI/s1600/Jejunum.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiJHtOv5EEFqRYasNPVCQdfa4wj4gF7wXCh_SLusNCbP-H9HJAVQV59vZAsiI6Qkn7bKom7pfcN2MI70oMZE9yEfk3d3rmbB1_sxnkaRt-besacKB7Nzlr8oi0R2J54C4AjuUVcVh-MOI/s640/Jejunum.jpeg" width="640" /></a></div>
<br />
<b><br /></b>
<b>*</b>"Dugga" är KI-språk för ett delprov inför tentan. Eftersom KI tycker om att vara innovativa har de valt att skapa ett eget litet språk som människor utanför universitetsområdet med stor sannolikhet inte förstår.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-86063223736582353782013-11-03T11:39:00.000-08:002013-11-03T11:39:49.930-08:00Sirapslimmade pannkaksspillror<b>Ibland vänds livet upp och ner. Lite grann som när den första pannkakan flippas och totalkvaddas. Då är det bra om pannkakan kan vändas rätt och limmas ihop med lite sirap så att den blir ätbar igen. Ungefär så har min helg sett ut. Jag köpte en skvätt ljus sirap och fogade samman den sprängda pannkakan. Resultatet blev ganska lyckat om jag får säga det själv. </b><br />
<b><br /></b>
Sirap kan vara en segflytande sörja, men det kan också vara en trevlig häxblandning bestående av soldränkt löpning, gott sällskap, massage och avklarat Ikeabesök. Häxblandningen kryddades dessutom av ett rågat kryddmått tur. Mitt borttappade SL-kort visade sig ha hittats upp av en vänlig täbybo som i sin tur lämnade in den blå fyrkanten hos närbutiken som senare lämnade tillbaka kortet mot den eminenta beskrivningen "eh.. Det är blått".<br />
<br />
Mindfulness, yoga och meditation kan för övrigt slänga sig i väggen som metoder för bättre sömn. Att massera slår nämligen alla ovanstående med hästlängder, ger åtta timmars obruten sömn och en allmänt go känsla av att vara tillfreds med livet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNTvlbdmq9YsZ0wMejHu2b1ZR0CEcWoDisLj0g2cDJOW2fppW38qzLfKUpupi9_rD81RKVeeQpCSSpMd3c7MTYn49jNrLzsQot9onhY4oxAB9HA4HLMr4dfiTHB95HaEHolDS5BbUSBbc/s1600/20130831_132747.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNTvlbdmq9YsZ0wMejHu2b1ZR0CEcWoDisLj0g2cDJOW2fppW38qzLfKUpupi9_rD81RKVeeQpCSSpMd3c7MTYn49jNrLzsQot9onhY4oxAB9HA4HLMr4dfiTHB95HaEHolDS5BbUSBbc/s640/20130831_132747.jpg" width="480" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-50420246711235828022013-10-31T11:36:00.000-07:002013-10-31T11:36:35.185-07:00En helt ny värld<b>Universitetslivet är inte bara ett klichéfyllt steg från sandlåda till rutschkana, från roddbåt till motorbåt och från äldst på gymnasiet till nollningsutsatt nybliven högskolestudent, det är dessutom en resa till <i>en</i> <i>helt ny värld</i> med ett språk som för den oinvigde nollan framstår som lika exotiskt och svåravkodat som de latinska termerna i våra nyinköpta anatomiatlas med annalkande dammråttslager.</b><br />
<br />
Efter två månader har vi gått igenom faser av kollektiv nervositet inför upprop, överlevt de mångfacetterade förkylningssviterna efter kollovistelsens minst sagt kramiga dagar och så smått invigts i en värld där människan övergår från att ha "jävligt ont i huvudet" till att lida av "ventral smärta i den mediala delen av os frontale".<br />
<br />
Inte heller går vi i "klasser" och att referera till de omgivande studenterna som "klasskompisar" är ett minne blott. I stället ingår vi i ett kollektiv av universitetsstudenter där de övriga föreläsningssalsnötande tvåbeningarna refereras till som "kursare" eller "eminenta läkarstudenter".<br />
<br />
Ordet "lärare" viskas fram med visst darr på rösten, och ersätts efter omfattande tankeverksamhet av termen "föreläsare" eller "hen där framme vid tavlan som glömde bort att slå på mikrofonen och pratade inför döva öron i fyrtiofem minuter".<br />
<br />
Vi har inte längre "lektioner", utan närvarar i stället vid icke-obligatoriska "föreläsningar" vars enda mål är att förbereda oss inför det som i våra tidigare liv kallades för "läxor" och "prov", men som nu har bytt namn till "duggor" och "tentamen". Nervositeten inför prov är utbytt mot den mytomspunna "tentaångesten" och samtalen kring vilken studieteknik som kan anses vara mest effektiv tenderar att bli både många och omtvistade.<br />
<br />
Vi äter inte längre "skollunch", och de välordnade matsalsköerna är en del av det förflutna. Idag planterar vi i stället fötterna vid "mikrotorget" i frustrationsfylld väntan på en ledig mikrovågsugn. I mikron hettar vi därefter upp matlådorna på högsta effekt och fantiserar hett om hur vågorna i framtiden kommer att göra oss både självlysande och limegröna på samma gång. Efter två månader har många övergett ansträngningen som det innebär att sträcka sig efter en ren tallrik, och äter i stället den nedfrysta och återupptinade matklumpen direkt ur plastburken.<br />
<br />
Vi går inte längre på "fest", utan ägnar helgerna åt diverse "sittningar" där klädkoden alltid och utan undantag är "svart kavaj". Vi sjunger skrålande sånger om hemska handelsstudenter, och flinar förtjust när det visar sig att några av kursarna minsann är omfrälsta från just Handelshögskolan.<br />
<br />
Vi har gått från att längta till höstlovets avbrott, jullovets vinterstress, påsklovets hariga vårsprallighet, sportlovets underbara springighet och sommarlovets oöverträffliga frihet till att se fram emot perioder av mikroskopiering, praktiska moment och darriga timmar efter avslutade duggor och tentor.<br />
<br />
Vi är helt enkelt inte ungdomar längre, utan sällar oss i stället till en grupp av halvvuxna människor vars största strävan tycks vara att bevara såväl barnasinne som flummighet med hjälp av diverse störtcoola sånger om citronsyracykel och embryoutveckling.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-49574655337347252732013-10-31T11:00:00.000-07:002013-10-31T11:00:29.549-07:00En kollektiv suck av väntansfrustration<b>Jag roas måttligt av bussåkande och undviker i största möjliga mån rusningstidernas kvalmiga tunnelbaneträngsel. Faktum är att jag har svårt att se det charmiga i att sticka näsan i slumpvis utvalda främlingars armhålor, och just känslan av att klämma ihop sig tillsammans med ett myller av yrvakna tvåbeningar känns väldigt sällan tilltalande. </b><br />
<b><br /></b>
Ändå är det inte nos-mot-armhålskontakt eller ens myrstacksträngsel i morgondimman som förefaller minst tilltalande med åkturen mellan hem och universitet. Högst på listan står i stället de frustrerande minuterna av väntan som föregår varje busstur och tunnelbanefärd.<br />
<br />
I rusningstrafik handlar det i regel om en väntan motsvarande tre minuter och fyrtiosju sekunder (jag lovar). Under detta pärlband av skälvande väntanssekunder står vi där på rad, vi väntande, med mobiltelefonerna i handen. Vi håller oss maniskt uppdaterade via facebook; intresserar oss för vad kompisens exflickväns bästa väns kusins farmor pysslar med så här på torsdagsmorgonen och känner kanske att vi fyllt ett slags hålrum i bröstet när bilden på högstadiekompisens bästa väns nybakade cupcakes dyker upp på skärmen.<br />
<br />
Det ska erkännas att jag blir en aning besviken när min trots allt bisarrt utvidgade facebookvänkrets inte förmår producera ett statusflöde värdigt att uppehålla mig på min fyrtiofem minuter långa enkelresa. När en minut och fem sekunder fortfarande återstår i väntan på den marshmallowlikt fullproppade bussen återstår plötsligt inte en enda oläst kommentar eller statusuppdatering.<br />
<br />
Det är ungefär i det stadiet som jag suckande stoppar ner telefonen i jackfickan för hundrafemtioelfte gången, lyfter blicken och sveper över den väntande skaran som pillar frenetiskt på telefoner, lyssnar på musik eller stirrar rakt ut i tomma luften utan att visa minsta tecken på sug efter mänsklig interaktion.<br />
<br />
Det är också ungefär då, eller kanske möjligtvis några sekunder senare, som jag tenderar att försöka inleda det som vi på facebook kallar "chatt", men som i verkligheten refereras till med orden "samtal", "konversation" eller "social interaktion" (jag var tvungen att slå upp begreppen i ett lexikon för utrotningshotade fenomen).<br />
<br />
I all ärlighet har min förmåga att öppna dessa spontana samtal möjligtvis en viss utvecklingspotential. Min första öppningsfras "jaha, vilket håll ska du åka mot då?" genererade visserligen ett trevligt samtal, men var förmodligen inte helt passande på en slutstation (för den oinvigde; slutstationernas tåg går alltså bara åt ett håll) och dagens typiskt svenska "usch, vilket trist väder" kändes inte heller helt rätt.<br />
<br />
Nästa gång får jag helt enkelt försöka med någonting en aning mer sofistikerat. Typ; "vilken sorts pumpa föredrar du?" eller "jaha, så hur många gånger tror du att man kan stampa på Eiffeltornet innan det faller ihop då?"<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT_dE3-9RQR7AY_VRl-QLlZbN_octgSZmfgKpd1Gfcoz8rsG_p24oX8ApZjxRVdx6fmrxuTPamrfOCSwqilRdujsJ9t6c86ApccHFlWayVQHjxN1RnERn0rpD5NtAQCppnd6jUzx_M2Cg/s1600/20130913_152629.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT_dE3-9RQR7AY_VRl-QLlZbN_octgSZmfgKpd1Gfcoz8rsG_p24oX8ApZjxRVdx6fmrxuTPamrfOCSwqilRdujsJ9t6c86ApccHFlWayVQHjxN1RnERn0rpD5NtAQCppnd6jUzx_M2Cg/s640/20130913_152629.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-46453627631577914322013-09-21T15:04:00.000-07:002013-09-21T15:04:53.638-07:00Tjusningen med löpning<b>Min friidrottskarriär inleddes på ett skolmästerskap i årskurs nio. Höjdhoppsribban föll med en brutal självklarhet av sällan skådat slag. Två år senare, efter åtskilliga antal tekniktillfällen, spänstövningar och fysträning som kastade mörka träningsvärksskuggor över de följande skoldagarnas oändliga trappbestigningar, bestod framstegen i en ribbhöjning på knappa två centimeter. Det var ungefär där någonstans som jag började inse att min framtid som höjdhoppare kanske inte motsvarade just mer än denna ytterst blygsamma exponentialfunktion.</b><br />
<b><br /></b>
I jakten på andra grenar att ägna mig åt åkte både längdhoppsskor och sprintskor på i hopp om att något slags dold sprinttalang skulle dölja sig bakom min bevisligen så gott som obefintliga spänstkapacitet. Jag kastade då och då ett skeptiskt öga mot de konditionstränande skidåkarna som samlade metrar på rundbanan, och när långdistanslöparna med sina ibland milt sagt skojiga löpstilar och spaghettismala kroppar hamsterhjulssprang varv efter varv rynkade jag mest på ögonbrynen och konstaterade att kilometersamlande är en sport antingen för totalt hjärntvättade eller fanatiskt självplågosökande själar.<br />
<br />
<i>Tänk så rätt jag hade.</i><br />
<i><br /></i>
Tidigare idag stod jag så själv där på startlinjen med tävlingslinne och gåshudsframkallande sommaranpassade shorts. Startskottet skar som en dov kniv genom oljudet från bron ovanför våra huvuden, och under den numer välbekanta förvirringens första sekunder in i loppet studsade fötterna känsellöst mot grusgång och småstenar. Hamsterhjulslöpande långdistansare och kilometermatande skidåkare flydde bak i tankegångarna medan benen sprang lydigt längs den idylliska banan på Kungsholmen i Stockholm.<br />
<br />
Kilometer efter kilometer betades av med illamående till följd av en otaktiskt stor frukost dunkande i kroppen och psykande i huvudet. Med tre kilometer kvar till målgång slingrade sig tankarna i vanlig ordning mot förbjuden mark med löften om lustfylldheten i att kliva av i förtid och gå sista biten eller att slå sig ner på kajkanten och nonchalant dingla med mjölksyrafyllda fötter över vattenytan.<br />
- Första tjej! Hojtade en röst med den dialektala melodi som avslöjar stockholmsursprung med en ofrånkomlig säkerhet.<br />
<br />
Jag är fortfarande av åsikten att lång- och medeldistanslöpning är ämnat för hjärntvättade alternativt fanatiskt självplågosökande själar, men skillnaden idag är att jag själv räknar mig till gruppen springfrälsta. Ett lopp som har påbörjats kan inte brytas, och krampande muskler är ett fenomen som går över om huvudet härdar tillräckligt länge. När armarna är fyllda av mjölksyra tvingas tankarna till fokus på de trots allt välfungerande benen, och när lägre extremiteter piper valptjut av trötthet faller hoppet obönhörligt till hållning, andning och löpteknik. Springandet blir ett taktiskt rävspel där hjärna och kropp arbetar i symbios för att lura den andra. Varje steg blir en anpassning till nya förutsättningar där den främsta motståndaren inte är personen med nummerlapp bredvid, utan hjärnspöket bakom vänster öra som viskar fula ord om bot och bättrande avhopp när luftrören stryps och benen kämpar i mjölksyraträsket.<br />
<br />
Ingenting slår euforin vid målgång. Ingenting slår känslan av lättnad när sista löpsteget är taget och benen får sakta in och energidepåerna fyllas med vattenåterbäring och banankrafter.<br />
<br />
- Första tjej, grattis! strålar en kvinna med iPhonen redo för anteckningar av namn och startnummer.<br />
- Tack! Jag försöker stråla tillbaka på samma sätt, men inser att glansen förmodligen mattas en aning av den halva kanelbullen som ligger intryckt i munnen och som bidrar till vissa talsvårigheter.<br />
- Ja, men just det, säger kvinnan och kastar en pricksäker blick över axeln.<br />
- Du ska ju få en sak, fortsätter hon och vänder hundraåttio grader efter löftesavläggning om att jag inte ska röra mig ur fläcken. Det är ett lätt löfte att hålla, för i ärlighetens namn står skorna rätt trivsamt välplanterade i gräsmattan medan kanelbullen processas på högre instans.<br />
<br />
När kvinnan återvänder kramar högerhanden med stolthet runt en vit knöl av bomullstyg.<br />
- En tröja! Hon strålar som tusen solar och sträcker över tygplagget medan jag funderar på potentiella användningsområden. Baksidan pryds av en imponerande stor Boxer-logga och framsidan av orden "Race for a change". T-shirten är skrynklig och åtminstone ett nummer för stor, men jag packar med stor vördnad ner den i tygpåsen och flinar förtjust vid tanken på kombinationen skrynklig motionslopps-T-shirt, partykjol och glansiga strumpbyxor samtidigt som längtan efter dansgolv och kvällsmusik växer sig tre grader starkare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqyER7CU5XaLC03Ox5K58NgVPsSrcyw2OSV1l1lt1_XZXfyN16wMqYJTBHgol2syQLNpFcqo18VL9sCsvAQme0-8MAGHpJQKfyjJGaJL-JjOGrgCP_Y2lTE0LFQuGoe485jnyVhWrRjtM/s1600/20130921_131159.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqyER7CU5XaLC03Ox5K58NgVPsSrcyw2OSV1l1lt1_XZXfyN16wMqYJTBHgol2syQLNpFcqo18VL9sCsvAQme0-8MAGHpJQKfyjJGaJL-JjOGrgCP_Y2lTE0LFQuGoe485jnyVhWrRjtM/s640/20130921_131159.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy5QXUDu7Yam2VE7Ks_A2-_aZbuhAGN_LVUl1Dx-CftL8teVjYpDDzohfcWO6COIjFPGgMjS6AyPnX18lmoK-Qx8gS5bSj7jpgjH4TCt9Oxadv2lAt4LBQ2dOKkDEzp8AM-B7_W0zT95I/s1600/20130921_131145.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy5QXUDu7Yam2VE7Ks_A2-_aZbuhAGN_LVUl1Dx-CftL8teVjYpDDzohfcWO6COIjFPGgMjS6AyPnX18lmoK-Qx8gS5bSj7jpgjH4TCt9Oxadv2lAt4LBQ2dOKkDEzp8AM-B7_W0zT95I/s640/20130921_131145.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixU048jJLXZyVtxZ-N1s-MDn1V2M6ItCsDuP_NBn8n4AYDlUqfsyse0V8ASi7iWekdkO5CvdelYBHF0dPVditWevCMfqCR4khZtG-FyeAbYHYTdn_stXQbXLvVkEv3W1BPS1slcU1_2tk/s1600/Bild+2013-09-22+kl.+00.00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixU048jJLXZyVtxZ-N1s-MDn1V2M6ItCsDuP_NBn8n4AYDlUqfsyse0V8ASi7iWekdkO5CvdelYBHF0dPVditWevCMfqCR4khZtG-FyeAbYHYTdn_stXQbXLvVkEv3W1BPS1slcU1_2tk/s640/Bild+2013-09-22+kl.+00.00.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-46477171223524303002013-09-18T11:23:00.000-07:002013-09-18T11:27:04.378-07:00Utflyttad fågelunge<b>Tre veckor har snart gått. Lattjolajban lämnar över stafettpinnen till det vissa kallar Läkarutbildning och andra kallar Föreläsningstristess och Tentaångest. Den mest frekventa frågan, utom möjligen den om "vänta-nu-vad-var-det-egentligen-du-hette" (som tids nog får en slags pinsam och sirapsseg glans över sig), rör orsaken kring varför i all världen vi alla är här. </b><br />
<b><br /></b>
Historierna bakom valet är många och lika varierande som utbudet av frisyrer i det drygt hundrasextio personer stora folkflödet som utgör vår klass. (Det räknas för övrigt kallt med att åtminstone trettio av oss ska kasta in handduken och fly fältet). För somliga är yrket ett kall sedan barnsben, medan andra kommer med det fördomsinfriande svaret att "yrket liksom flyter i blodet".<br />
<br />
För egen del har veckorna som utflyttad och föräldralös inneburit insikter om helt andra saker som pyr i genomet. Plötsligt kommer jag på mig själv med att leta torktrasor (precis som mamma) för helhjärtad utrotning av fingeravtryck på mikrovågsugn och skåpluckor, och när jag öppnar tidningen är sportdelen, till skillnad från förut då den snabbt bläddrades förbi och lämpades över till pappa, föremål för ingående och engagerad läsning om morgnarna.<br />
<br />
Mest omtumlande är kanske längtan efter att sparka på en fotboll, någonting som jag själv har ägnat ytterst sparsam uppmärksamhet men som lillebror desto mer dedikerat ägnar sig åt. Det känns ärligt talat lite märkligt att kunna gå runt i sömndrucken morgonlunk utan att behöva manövrera genom ett femhundra fotbollar stort minfält.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd8XUVLgou7ywQuH6jbI2MsDH7XFK3pU75HmtpTbnAnMH5TAkUCDhnteONoZfv9ZZUVRHT2rbS0fSGDYzq4Eb8QWd2sXA1WyKFpf6X483pqdXhaRUn7nXJYj_ob-o4VwmbiGCUXNAUx4E/s1600/20130913_172929.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd8XUVLgou7ywQuH6jbI2MsDH7XFK3pU75HmtpTbnAnMH5TAkUCDhnteONoZfv9ZZUVRHT2rbS0fSGDYzq4Eb8QWd2sXA1WyKFpf6X483pqdXhaRUn7nXJYj_ob-o4VwmbiGCUXNAUx4E/s640/20130913_172929.jpg" width="480" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-29892322833975535272013-09-09T12:32:00.000-07:002013-09-09T12:32:07.163-07:00Könslig baksida<b>Nagellacksmålning, enormt klädutbud och bjuddejter till trots - det finns oförnekliga nackdelar med att födas till det kvinnliga könet. Det har med största sannolikhet inte gått någon förbi, men utifall att det finns någon världsfrånvänd stackare där ute så ämnar jag upplysa eder om att flickor, oavsett hårfärg och favoritstrumpor, några dagar varje månad vanligtvis drabbas av någonting som kan likställas med röda fallet eller någonting som är (citat från valfritt reklaminslag) "pinsamt, besvärligt och skamligt"på samma gång. Ja, ni fattar. Jag snackar lingonvecka.</b><br />
<b><br /></b>
Inte nog med att många små flickor luras till att längta efter menstruationsintåget ungefär på samma sätt som femåringen varje julafton suktar efter tomtens julklappssäck - när den väl kommer finns det ingen återvändo. För vissa tjejer är den hänsynslöst regelbunden, medan den för andra kommer med en nyckfullhet som ställer höga krav både på krisberedskap och sista hjälpen-kit. Bad, vita klänningar och lägerverksamhet utgör inga undantag i det som kallas för menstruationscykeln - den kommer likförbannat oavsett (eller kanske på grund av) önskningar om en uppskjutning på i alla fall två ynka dagar. Den är obeveklig.<br />
<br />
Bortser man från de rent praktiska bekymren med ständig tampongberedskap och mensskyddslager i väskan, och bortser man från den rent förnedrande tanken på synliga bloddroppar när situationen slunkit ur händerna, återstår dessutom frågan om pengar. En tampongförpackning med 16 vita löpare kostar kring trettio kronor att införskaffa. Tilläggas bör att för den regelrätta blödaren, som enligt rekommendationerna (för att undvika tampongsjuka) byter skydd var sjätte timme, och vars blödningscykel varar i normala fem dagar, konsumeras under en enda blödningssession drygt 20 tamponger. (Om du är kille så är det nu du ska hurra av glädje över din seger i det genetiska lotteriet).<br />
<br />
Men, gott folk, för första gången på väldigt många år finns det ett möjligt alternativ - ett mensskydd som kan användas vid inledningen av den förväntade första mensdagen, som inte genererar tampongsjuka (om ni inte vet vad det är - googla inte - ni mår bra av att inte veta) eller miljöskuldkänslor. Ett mensskydd som räcker i flera år, och som inte kostar mer än inköpskostnaden vid det enstaka köptillfället. Menskoppen. Smaka inte på ordet, för det tillhör mig veterligen inte ett av de myspysklassade i den svenska vokabulären. Faktum är dock att ordet är ytterst informativt, för det är precis vad det låter som. En kopp som samlar upp mensblodet, och från och med nu får ni fantisera fritt om hur händelseförloppet i själva verket ser ut. Jag har ärligt talat inte full koll.<br />
<br />
Jag har ägnat de senaste dagarna åt en frenetisk menskoppjakt i de olika apotekens sortiment. Konversationerna med apotekspersonalen kan sammanfattas på följande vis:<br />
<br />
Apotekare: Kan jag hjälpa dig med någonting?<br />
Jag: Jo, jag söker efter en menskopp. Säljer ni det?<br />
Apotekare: .... En vad, sa du?<br />
Jag: En menskopp.<br />
(Tystnad)<br />
Jag: Alltså ett slags mensskydd, som tampong eller binda, fast det är ingen tampong eller binda utan en menskopp. (Inser svårigheten i att beskriva någonting som jag själv knappt vet vad det är, för någon som inte har den blekaste aning)<br />
Apotekare: ...<br />
Jag: Har ni menskoppar på lager tror du?<br />
(Apotekaren ser sig omkring som om vi diskuterar ett riktigt förbjudet ämne i de heligaste av trädgårdar, alternativt just gett oss i kast med att langa knark över polisstationens disk. )<br />
Jag: (något otåligt) Kan du kolla om ni säljer menskoppar tror du? Göra en sökning i datorn kanske?<br />
Apotekaren: (drar djupt efter andan med en djup bekymmersrynka mellan ögonbrynen) Nej, alltså, SÅNT säljer vi inte här.<br />
Jag: Nähä. Okej, vet du var det kan finnas då?<br />
Apotekaren: (med vild blick och en uppsyn som om hon vill sjunka genom jorden, månen och mars) Nej!<br />
<br />
Jag besökte fem olika apotek, och fick ovanstående bemötande på tre av ställena. På ett av de två mer vänligt inställda ställena gjordes en sökning på menskoppar, och jag fick en (förvisso ganska dålig) vägbeskrivning till närmaste apotek med varan i lager. Den gemensamma nämnaren mellan apotekarna i de menskopprädda apoteken var åldern - och det är nog det som fascinerar mig mest. Kvinnor i femtioårsåldern torde vara bland de mest erfarna och förstående vad gäller just menstruationsbekymmer och längtan efter en enkel lösning. Jag hade visst fel - det var först när apotekarnas ålder understeg tjugofem som bemötandet kändes varmt och omhändertagande. Kanske är menstruation fortfarande ett tabubelagt ämne bland femtioplussgenerationens apotekare?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxtxtw5l2FlAqXUVDtNh293iCaYgxciV5Dnh7LdK9N_fLwOy1wxVMOLYFOWuUQXiAcfq8oeDHfE6cnQ-ArRw_14zdyC91aSevbngXvGyLxPlt7zxGyaexRpg3KClpZLsdO0e-AEEFVxFo/s1600/Bild+2013-09-09+kl.+21.24+%232.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxtxtw5l2FlAqXUVDtNh293iCaYgxciV5Dnh7LdK9N_fLwOy1wxVMOLYFOWuUQXiAcfq8oeDHfE6cnQ-ArRw_14zdyC91aSevbngXvGyLxPlt7zxGyaexRpg3KClpZLsdO0e-AEEFVxFo/s640/Bild+2013-09-09+kl.+21.24+%232.jpg" width="640" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-16968852411336676332013-09-01T11:32:00.001-07:002013-09-01T11:35:05.510-07:00Bilddokumentering<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD8jEkOJma2V-EwCXVQnD3Q9UrTGzdFRhL_7r2n1URAQUFIEzIoCvQZesNRTxtU56cGzdklK6LcIIy9qz-e3_98eQ5q2DDkV8k22monHuWSBNVRal6-FJBW7PL-s3sVn_ZhY5LqPAEtUM/s1600/20130829_204538_LLS.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD8jEkOJma2V-EwCXVQnD3Q9UrTGzdFRhL_7r2n1URAQUFIEzIoCvQZesNRTxtU56cGzdklK6LcIIy9qz-e3_98eQ5q2DDkV8k22monHuWSBNVRal6-FJBW7PL-s3sVn_ZhY5LqPAEtUM/s640/20130829_204538_LLS.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiahPb66btgjaSmlh-Gu-VrMomDfL82UbD9V7Yowb9CDh_ISyU4lJJLAzghJTt1ub5uSrqiIVxfdTBsTIJpzOJOW-JBzsk9eQZGMVkMdftBCme9Yeefn_jQT1kNASlDceQlR0xXTmTjquA/s1600/20130830_205251.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiahPb66btgjaSmlh-Gu-VrMomDfL82UbD9V7Yowb9CDh_ISyU4lJJLAzghJTt1ub5uSrqiIVxfdTBsTIJpzOJOW-JBzsk9eQZGMVkMdftBCme9Yeefn_jQT1kNASlDceQlR0xXTmTjquA/s640/20130830_205251.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
När jag var liten tillhörde trädklättring och äppelpallning vanligheterna. Eftersom jag inte tyckte om själva idén att ta utan tillåtelse, gick jag och kompisen och knackade på hos de betydligt äldre grannarna. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
"Hej." Sa vi med nervösa stämmor. "Får vi palla äpplen från er?" Det fick vi. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
En av den gångna veckans kvällar förgylldes av äppelplockning i ett av Täbys många vildäppelträd - gott (och roligt).</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje6Ctt_A7GDkH9W_TGXlDRjtvjQIViIqsb_FKBldmUJuJZcTZg1BuYsJaW-0eW_tiFrmeLe1fwYZuaJDvPoeolja29jG0lhpswqoFpD6Unc0WAIDa41AP5uL65a_fmgeOi2LVEaq0ZyOg/s1600/20130831_123353.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje6Ctt_A7GDkH9W_TGXlDRjtvjQIViIqsb_FKBldmUJuJZcTZg1BuYsJaW-0eW_tiFrmeLe1fwYZuaJDvPoeolja29jG0lhpswqoFpD6Unc0WAIDa41AP5uL65a_fmgeOi2LVEaq0ZyOg/s640/20130831_123353.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
Skansen bjöd på sju hundra liter regn, glada kor, getter och hönor och mindre lyckliga björnar och lodjur. På sätt och vis gläder det mig att djurparksbesök genererar obehagsstick i hjärtat - djuren borde inte vara där. De ser inte lyckliga ut. Det är inte naturligt att stängas in på få kvadratmeter med pekande och skrikande ungar rännandes framför staketet. Så jag gör som tidigare år och väljer att undvika allt vad djurparker, zoon och cirkusar heter. Det är inte värt det.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizf60QzvShVrhHT2TWFt5nQgDnSGbcx_DGvjxYEN7ZxBCxlHAOTr1KlOfWyZgdCo6o_2kKw9kh4ep5QruWBRQt0MfYOUfqTCWKqIQ8ehYgFTygF3lEYeClf6hRCa9P5tXKYEhU6x9brfk/s1600/20130831_132633.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizf60QzvShVrhHT2TWFt5nQgDnSGbcx_DGvjxYEN7ZxBCxlHAOTr1KlOfWyZgdCo6o_2kKw9kh4ep5QruWBRQt0MfYOUfqTCWKqIQ8ehYgFTygF3lEYeClf6hRCa9P5tXKYEhU6x9brfk/s640/20130831_132633.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEju2YIllysCS-8ilsv7-nNiJZ4-upgpfqI0QTqWnjBSy2AH5pLTYRjBXTftcdD5BT6h5mn-TLFQCW4N7izvSezftR4ZPhUnky_Cao44owAvCj5pQ689RVMwmAquFZWOxvXiSuyVBs3_ROU/s1600/20130831_133047.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEju2YIllysCS-8ilsv7-nNiJZ4-upgpfqI0QTqWnjBSy2AH5pLTYRjBXTftcdD5BT6h5mn-TLFQCW4N7izvSezftR4ZPhUnky_Cao44owAvCj5pQ689RVMwmAquFZWOxvXiSuyVBs3_ROU/s640/20130831_133047.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2Wopgl7wSbD8bZtCKUVhTREl7w7onvx_pwBaMll0RtaBs1NwCpuX0Ixk_Roo2kvgV9UM0UxYNxG6EyopI-PR2VZkj5lZT0U2o_mT10z7NyIq91qgXRaw-IE6i94ra9_cJIvxksi4tkO0/s1600/20130901_111538.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2Wopgl7wSbD8bZtCKUVhTREl7w7onvx_pwBaMll0RtaBs1NwCpuX0Ixk_Roo2kvgV9UM0UxYNxG6EyopI-PR2VZkj5lZT0U2o_mT10z7NyIq91qgXRaw-IE6i94ra9_cJIvxksi4tkO0/s640/20130901_111538.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8bAS90_aD_4ihgz6EFmQdYjnHJtb_0ZxXpq4fzJwEWnsNoRKd7QUIYSsSwaK5r4P-vE9VvdfOxQtLFQN2ZeZ43obS7AWQyPuJDVouZ5lvCK5bsYYpfrg-rLfgEOyStigiXN1Q_ucNnUA/s1600/20130901_111600.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8bAS90_aD_4ihgz6EFmQdYjnHJtb_0ZxXpq4fzJwEWnsNoRKd7QUIYSsSwaK5r4P-vE9VvdfOxQtLFQN2ZeZ43obS7AWQyPuJDVouZ5lvCK5bsYYpfrg-rLfgEOyStigiXN1Q_ucNnUA/s640/20130901_111600.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Min söndag började magiskt med en löptur till, runt och från Rönningesjön. Träningsvärksstela ben övervägdes av kylig höstluft i lungorna, ny natur i sikte och växlande underlag mot fötterna. Att bli hög på löpning är ett alldeles särskilt slags endorfinrus som inte kan jämföras med någonting annat.</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-46189336819255441162013-08-31T12:55:00.000-07:002013-08-31T12:55:41.959-07:00Anonymitet<div>
Jag är en tjuvlyssnare. En sådan där som i tecknade filmer får elefantstora öron när vibrationerna som avslöjar en hemlighetsviskning sprider sig i ett rum. En sådan där som tappar fokus på det egna samtalet när någon i närheten yppar ett ord som för tankarna mot tabu och personligt. En sådan där som kan sitta på bänkar och lyssna på främlingars samtal med hörlurarna instoppade i öronen som ett slags vilseledande alibi. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
I en stad som Stockholm är tjuvlyssnandet en både tillfredsställande och resurskrävande hobby. Samtalen är ogreppbart många och urskiljandet av en specifik konversation mitt i sorlet från hundratals, ibland tusentals, människor ställer höga krav på tjuvlyssningsförmågan. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
I lika hög omfattning som svårighetsgraden för en inbiten tjuvlyssnare ökar i storstaden, i lika hög grad ökar lockelsen i främlingarnas samtal. Tjuvlyssnaren är nämligen inte ensam om att uppfatta den anonymitet som en storstad bjuder. Det pratas vitt och brett om jobb, relationer, personliga bekymmer och hemska gynekologer. Förmågan att viska går förlorad till förmån för tryggheten som det ständigt omgivande sorlet ger upphov till. Oavsett hur högt du pratar kommer ingen att kunna uppfatta vad du säger.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
På tunnelbanestationen virvlar samtalen förbi med ett stjärnfalls hastighet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
- Hon har sååå snygga bröst, lovar en tjej med en klar stämma som snart försvinner i vimlet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
- ... och han kunde bara inte förstå att det sårade mig när han sa sådär. Ibland blir jag bara så himla less.... </div>
<div>
<br /></div>
<div>
- Om du kan vara tyst och duktig nu tills tåget kommer så ska du få en glass när vi kommer till Skansen. Kan du göra det för mamma, gumman? vädjar en kvinna till ett rödgråtet barn.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Bristen på blygsamhet blir befriande. Människor som kanske aldrig skulle ha dykt upp i min värld har plötsligt både bevisat sin existens och lämnat avtryck. Ibland minns jag dem efteråt, oftast inte. Raddan av konversationer som sveper förbi i ruschen glider in genom det ena och ut genom det andra örat, och det är gott så. Tjuvlyssnaren i mig har fått sin dos, och någon lagringsenhet har jag inget kännbart behov av. Leva i nuet? Jag vet inte, men om inte annat är det en mer smickrande förklaring än ursäkten guldfiskminne.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgvK5d49tEw5lq4lWzdG55VG_KQisjLrq-Yt94ieJU52Lo5CV_egN_Oa1uCzvxWsIdGr8CaTH5EJ8KgyGIZxrTfruOg1AvE2iquEFhNIJY9DgMjO84b550iMuAoybk9AQ11pxazJM37n8/s1600/DSC_0192.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgvK5d49tEw5lq4lWzdG55VG_KQisjLrq-Yt94ieJU52Lo5CV_egN_Oa1uCzvxWsIdGr8CaTH5EJ8KgyGIZxrTfruOg1AvE2iquEFhNIJY9DgMjO84b550iMuAoybk9AQ11pxazJM37n8/s640/DSC_0192.JPG" width="480" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-65594921894211673992013-08-31T10:11:00.000-07:002013-08-31T10:11:28.929-07:00Introduktion: att bli en stockholmare"Jag hatar Stockholm. Jag vill ALDRIG flytta till Stockholm. Aldrig NÅGONSIN!"<br />
<br />
Att den nittonåriga versionen av mig skulle stå här idag, med fem och ett halvt år läkarstudier förlagda i Stockholm framför fötterna var det nog ingen som vågade hoppas på. Jag hatade ju Stockholm, även om jag, i ärlighetens namn, inte hade särskilt stor koll på staden utöver Arlanda flygplats och Drottninggatans mördarsnigelklibbiga trängsel.<br />
<br />
Min första vecka som stockholmsbo har av många anledningar helhjärtat ägnats åt att överbrygga det enorma kunskapsglapp som mitt livslånga fjollträskhat har bidragit till. Döm om min förvåning när jag insåg att stockholmare på många plan är i det närmaste identiska med den norrländska skara människor som jag under uppväxten stött på. För - hör och häpna - även stockholmare undviker i mesta möjliga mån att sitta bredvid någon annan på bussen. Skillnaden mot Piteå är att kriget för det egna stjärtutrymmet utövas under betydligt högre tryck än i min hemstad, där snittantalet bussresenärer på de bussar jag brukade åka med i regel låg kring två eller tre. Per dag.<br />
<br />
Även stockholmare är måna om att hinna med bussen. De springer med samma beslutsamma målmedvetenhet, samma sneakershaltande gång och feberglansiga blick. Skillnaden är bara att när stockholmarna missar en buss, är väntetiden till nästkommande i snitt två minuter och tio sekunder. Ungefär.<br />
<br />
Under mina många utflykter i närområdet har jag iakttagit ett mystiskt djur. Jag googlade, och kom fram till att det handlar om mördarsniglar. Först funderade jag på om de kan vara anledningen till att stockholmare låser dörren om sig både dag och natt, men nu har jag kommit fram till att sniglarnas existens i själva verket måste vara ett slags statement från djurvärlden om att stockholmsstressen behöver en långsammare motvikt. Andas in. Andas ut, liksom.<br />
<br />
Eftersom jag har fem och ett halvt år på mig att smälta in i mängden, anser jag att det är lika bra att ge sig in i leken med en gång. Steg ett är observation, steg två är imitation, och steg tre repetition. Steg fyra tar jag till när det inte riktigt gått som jag har tänkt mig. Ibland är det inte helt enkelt att observera och förstå vad som egentligen försiggår mitt framför ögonen.<br />
<br />
Ta tunnelbanan som exempel. Jag hade rest en timme enkel väg till Fruängen för att handla galgar på IKEA, och skulle ta tunnelbanan tillbaka. Efter att ha fått tågdörrarna stängda mitt framför näsan på mig, slog jag mig ner på en stjärtmosande bänk i väntan på nästa farkost. Uppslukad av Wordfeud och andra högst kvalitativa tidsfördriv måste jag ha missat åtminstone tre tågs avgångar på andra sidan perrongen. När mobilens batteri började nynna en liten envis klagosång tvingades jag se mig omkring och inse att perrongen var tom sånär på en man i femtioårsåldern som satt på bänken bredvid mig. Eftersom vädret var för tråkigt för att kunna diskuteras drog jag till med det enda samtalsämne min oerhörda fantasi kunde komma upp med.<br />
<br />
"...Hm... Åt vilket håll har du tänkt åka?" frågade jag med blicken vänd mot den smartphoneslukade femtioplussaren. Det dröjde några sekunders tystnad innan det gick upp för honom att tjejen med träsmak i rumpan och frysande armar faktiskt pratade med honom.<br />
<br />
"Ja, alltså, jag hade tänkt ta ett tåg faktiskt..." Konstaterar han med ett tonfall som får mig att undra om jag har missat någonting.<br />
<br />
"...Ja, alltså, åt vilket håll har DU tänkt åka?" Frågade han när tystnaden liksom inte ville släppa taget om bänken.<br />
<br />
"Ärligt talat - jag har INGEN aning. Jag är från Norrland." Säger jag som om det skulle vara förklaring nog.<br />
<br />
"Jaha." Han kollar på mig. "Jo, alltså, det här är ju en ändstation, så tågen går liksom bara åt ett håll."<br />
<br />
Jag gör en mental stödanteckning och känner att jag vid samtalets slut kanske inte riktigt har uppfyllt kvoten som stockholmare (hans förvånade ansiktsuttryck när jag inledde ett samtal, och det genuina tacket för en trevlig pratstund antydde att det nog inte hör till sedvanligheterna att bete sig på det sättet) men att jag åtminstone lyckats undvika såväl samtalsämnet väder som att ta död på telefonen vars GPS-funktion vid resans slut återigen skulle bevisa sin ovärderlighet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbQ9jiI7PNPut1HCea7KRwldtUyfPkjf_PP09VDunCyyzU74x0gPcHWGb2iXIHq1onYERW0Zfrl83T-NeUTj8VAx8Rzv8CtCjRB99f88uXyeqTPCQGfMTfwn0un1EuzeSLuo_eJMq1rP4/s1600/IMG_2426.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbQ9jiI7PNPut1HCea7KRwldtUyfPkjf_PP09VDunCyyzU74x0gPcHWGb2iXIHq1onYERW0Zfrl83T-NeUTj8VAx8Rzv8CtCjRB99f88uXyeqTPCQGfMTfwn0un1EuzeSLuo_eJMq1rP4/s640/IMG_2426.JPG" width="640" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-91704709656672290442013-07-19T12:06:00.000-07:002013-07-19T12:06:37.288-07:00Hästiga minnen<div>
<b>Mitt tidigaste hästminne härstammar från en tid då barbackaridning var det som gällde, och då benen fortfarande var tillräckligt korta för att tillåta sorglösa ridturer på fasters lilla shetlandsponny. En av mina närmaste barndomskompisar brukade göra mig sällskap till det mörkhåriga lilla odjuret, som hade en rent fantastisk förmåga att dumpa små orädda ryttarinnor varhelst andan föll på. </b></div>
<div>
<br /></div>
<div>
En solig dag under ett av mina första sommarlov tränsades den lilla havremoppen och jag och min blonda kompis gav oss ut på grusvägarna i närheten efter att ha avgett det sedvanliga löftet om att ta det försiktigt. Just den dagen var Merlin, som den högt älskade lilla ponnyn hette, på rodeohumör. Innan jag visste ordet av det hade han tagit ett snabbt skutt ner i ett av de djupa dikena, bara för att sekunden senare återvända upp på vägen. Kvar i diket låg en sprattlande hög bestående av barndomskompisens ben, armar, huvud och kropp. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Några år senare, när jag och min blonda kompis bevisat att vi minsann var både förtjänta och mogna nog för en alldeles egen häst, fattades beslutet att tillsammans med en tredje, för enkelhetens skull brunhårig, vän köpa en ponny. Pållen i fråga stod med näsblod, flughuva och astma när kontraktet skrevs på, och frågan om detta verkligen var ett bra köp hängde i luften ovanför våra ovetande huvuden. Han var ju underbar! Helt perfekt! Och så söt! Och vilka ögon...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Så vi köpte honom. Han blev vår läromästare i innebörden av ordet envis och det ständigt sönderkliade insektstäcket blev föremål för tre tolvåringars tappra lagningsförsök. Det var ungefär vid det tillfället som jag insåg att jag för rikets välmåendes skull inte borde bli varken sömmerska eller kirurg. Alltmedan täcket knöts ihop med ärrliknande lagningar i allehanda färger, pågick kompromissandet med vår envisa och högt avgudade ponny. Efter många om och men kom vi fram till att det bästa sättet för att kunna genomföra en uteritt var att backa honom de första hundrafemtio metrarna, för att därefter vända honom så snabbt att han överrumplades till att glömma bort sin egen ovilja att ridas ut ensam i skogen. Det fungerade i nittio procent av fallen, och då återstod bara problemet att ponnyn dessutom hade en förkärlek till att springa. Helst så fort att virrvarret av grenar kom susandes i hundranittio mot hans små inverkningslösa ryttarinnor. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ryttare brukar benämnas i termer om goda chefer och slitstarka och tämligen målinriktade anställda. Det må finnas en sanning i det, men frågan är om det inte är just envisheten och idérikedomen som är ryttarvärldens största gemensamma nämnare. Men det är klart, vem anser inte att goda chefsegenskaper handlar om att med nålen i högsta hugg klippa sönder ett par skrikrosa trosor för att lappa igen den av misstag sönderslitna kavajen, och vem skulle inte avguda en ledare med förmågan att inte bara överleva hela dagar på äpplen och nudlar, men som också provsmakat allt från havre och hö till gräs och maskrosblad? </div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie8IcA2DXdaWjAFS9ApFngjb3pcFi-PgoDM7ZnFKEH1A5SglNAqzFnB5B_CxilVrzRXxoD46no32KvSu40e2JlSsonhwfFR1_hnyh-zlRVp5SNvDo9LLRIc9d0IknTRKESAW747GWuxvgc/s1600/Bloggen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie8IcA2DXdaWjAFS9ApFngjb3pcFi-PgoDM7ZnFKEH1A5SglNAqzFnB5B_CxilVrzRXxoD46no32KvSu40e2JlSsonhwfFR1_hnyh-zlRVp5SNvDo9LLRIc9d0IknTRKESAW747GWuxvgc/s640/Bloggen.jpg" width="632" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-68073009159106235212013-07-18T10:59:00.000-07:002013-07-18T11:01:38.400-07:00Naiv norrlänning söker bostad<b>Den lilla flickan släpper ner ännu en rund färgpalett mellan de två blå plattorna och anstränger sig för att upprätta ett pokerface som hon egentligen inte besitter. Segervissheten skiner igenom. Ögonen lyser av förväntan. Tre färgpaletter bildar en rad, och nu krävs bara ett misstag av den många gånger äldre morfadern för att segern ska vara tagen. Flickan tjuter av glädje när morfaderns palett släpps ner, och det dröjer några sekunder innan hon inser att hennes eget segervissa fokus har hindrat henne från att se det oövervinnerliga mönstret av paletter som motståndaren placerade ut. Lika lite som hon insåg att hon skulle förlora, lika lite inser hon att de taktiska läxor hon ges nu, ska kunna komma till användning när hennes ålder är betydligt högre.</b><br />
<br />
Stockholms bostadsmarknad är en labyrint och kontaktknytningen är ett rävspel av svåröverträffat slag. En annons på Blocket resulterade för mig i oväntat många mail och samtal från stockholmssnackande bostadsägare, uthyrare och inneboendesökare. Meddelandena är av minst sagt varierande kvalité och det känns som en omöjlighet att utifrån mail och telefon avgöra vilket alternativ som är bäst. Resultatet blev en bilresa på 878 kilometer för att titta på den topp-tre-lista som jag efter mycket sållande lyckats komma fram till.<br />
<br />
De tre bästa alternativen till trots, måste jag ändå erkänna att underhållningsvärdet i de bortsållade är av betydligt högre kvantitet. Faktum är att min första kontakt med Stockholms bostadsmarknad var ett samtal som inföll redan minuter efter det att min annons hade aktiverats.<br />
<br />
Det knastrade i telefonluren på ett sådant sätt som ger den telefonsvarande känslan av att någon har ringt fel. Efter att ha upprepat mitt namn och ordet "hallå" på ett alltmer otåligt och utdraget sätt, transporterades så äntligen ett mänskligt läte genom telefonens långa nät.<br />
<br />
<i>- Heeeeeej.... </i>Hälsade en röst i andra änden. Rösten var så låg och släpande att jag reflexmässigt pressade telefonen mot örat för att kunna höra bättre. Medan fingrarna fumlade efter volymknappen på sidan, fortsatte den långsamma rösten i andra änden.<br />
<br />
<i>- ....jag höööörde att du sökte lääägenheeeet....</i> Som för att försöka liva upp rösten reste jag mig upp och började trampa runt i små cirklar på köksgolvet, samtidigt som jag bekräftade att jo, en lägenhet skulle sitta fint.<br />
<br />
- <i>...jaaaa... jag söker då en inneboooooeendeee.... </i>förklarade rösten och det blev tyst i luren medan jag väntade på något slags klargörande av vad det är för typ av lägenhet som det handlade om.<br />
<br />
<i>- ....det är dååå en eeettaaaaaaa.... </i>och rösten blev sådär obeskrivligt lång och dog ut på ett slags dinosaurievis i telefonens högtalare.<br />
<br />
- <i>....hur gammal äääär du förreeeesten?</i> undrade rösten, och jag svarade sanningsenligt att jag minsann är nitton år fyllda.<br />
<br />
-<i> ...jahaaaaaaa... nittooooooon... jaaaa... då kanske duu tycker att jaaag är lite fööööör gaaaaammal..... Joooo... jag är fyyyyrtiooo jag. Fyrtioooo år gaaammal... </i>Det blev tyst i luren och jag försökte avgöra vilket sätt som är bäst lämpat att avhysa en fyrtioåring som söker inneboende i sin minililla etta i stora staden långt långt ner i landet. Jag hann inte tänka färdigt innan rösten fortsatte.<br />
<br />
<i>- mmmm... Du kanske skulle kuuuunnaaaa skicka en biiiild på dig sjäääälv så att jaaag veeeet veeem som vill bo hääär? </i>Jag tackade så mycket och sa att jag skulle fundera på saken. Efter en hundradels sekunds eftertanke hade jag tänkt över erbjudandet och kommit fram till att alternativet nog inte riktigt motsvarade mina önskemål på ett tryggt och hemlikt boende.<br />
<br />
Mailen är desto fler än telefonsamtalen, och erbjudanden är av varierande slag. Det finns ettor att hyra i innerstan, med närhet till "härligt" uteliv, för nio tusenlappar i månaden exklusive allt. Vindsvåningar hyrs ut för schysta priser långt utanför allt vad kommunikationer heter, och hyresrätter kan lånas ut i sjuttioelfte hand om jag kan gå med på att hålla det inofficiellt samt betala tre månadslöner i förskott. <i> </i><br />
<br />
<i>Jag hoppar glädjeskutt och tackar ja till alla, betalar femton månadshyror i förskott och tänker att "jeeeyy, nu kan jag bjuda ner alla mina vänner och släktingar på kalas, och de kommer att kunna bo i varsin hyresrätt och leva loppan samtidigt som de ger mig massage under tentaläsningsperioderna."</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5xQnJFoKIlSXI5SnlT9hwUdHgl6NWH_xVvU0XqNhjy0lq3UvMnx7W2pVmGSxChE_KK2Ou1Qi67x_j7-DawTtgxCmL9hczWYKyaepvMckXpMRSP5isriPSNdYef2phk7CRF5nmCUO1xKY/s1600/994910_10151517470218842_1268972363_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5xQnJFoKIlSXI5SnlT9hwUdHgl6NWH_xVvU0XqNhjy0lq3UvMnx7W2pVmGSxChE_KK2Ou1Qi67x_j7-DawTtgxCmL9hczWYKyaepvMckXpMRSP5isriPSNdYef2phk7CRF5nmCUO1xKY/s640/994910_10151517470218842_1268972363_n.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-34140818628558334432013-07-04T13:47:00.000-07:002013-07-04T13:55:52.958-07:00Vuxenpoäng och spionbil<b>På rekordkort tid bokas det hotell och planeras resrutter, och innan jag vet ordet av det är halva familjen på väg till Tallinn. Huset ekar tommare än vanligt och hunden vandrar runt i orolig längtan efter den trygga mammapunkten som lämnat hemmet för estländsk värme och fotbollsturnering. Kvar ekar ett löfte om kommande vuxenpoängsinsamling och nycklarna till vår röda värstingbil väger tungt i handen.</b><br />
<b><br /></b>
Idag var det upp till bevis - vuxenpoäng skulle samlas in med bilbesiktning. Inrullandes på parkeringen med en känsla av lättnad över den relativt städade superbilen gjorde jag mitt yttersta för att dölja den totala förvirring som jag innerst inne kände. Inne i verkstaden hukade en ensam sommararbetande man med domedagsansikte och skadeglädje i blicken.<br />
<br />
"Jag underkände just polisens civilbil", annonserar han med någonting som skulle kunna tolkas som euforisk lycka. <br />
<br />
"Jaså", svarar jag och sneglade tveksamt mot vår egen bensinmaskin.<br />
<br />
I ett försök att kommunicera bästa möjliga uppförande till den rullande röda, stirrar jag in i lacken en kort sekund och öppnar förardörren på vid gavel i förhoppning om att det CSI-säkra låssystenet inte ska ge sig till känna. Jag blir inte bönhörd.<br />
<br />
Bilmannen känner på passagerarsidans dörr och konstaterar att den är låst. Med en mental axelryckning går han vidare till baksätets handtag och konstaterar att inte heller den ger några främlingar tillträde till det hemliga innandömet.<br />
<br />
"Uhm, vänta så låser jag upp", mumlar jag och korsar diskret fingrarna bakom ryggen samtidigt som jag låser och låser upp förarsidans dörr. I sedvanlig ordning sprider sig låssignalen i vår röda spionsäkra bil och plötsligt är alla dörrar lika låsta som de var några ögonblick tidigare.<br />
<br />
"Jag var visst lite för snabb", skrattar mannen och jag ler snett och låtsas att så är fallet. Historien går i själva verket flera år tillbaka då en nyckel av misstag bröts av i låset vilket genererar dagliga konflikter med det rullande fordonet. Lite förenklat kan man konstatera att det krävs sju låsa-låsa upp-vridningar innan passagerarsidans dörr öppnas i konstant läge, och ytterligare fyra för att säkerställa upplåsning av bakluckan.<br />
<br />
Ett antal försök senare släpps mannen in i bilen och jag slår mig ner i en fåtölj i väntan på domen.<br />
<br />
"Dåliga nyheter." Mannen har parkerat vår röda superbil utanför verkstaden och håller ett ödesavgörande papper i handen.<br />
<br />
"Vi ses inte förrän nästa år", flinar han och hivar över pappret. Jag kan inte låta bli att känna lite stolthet över att röda skönheten passerat testet som civilpolisbilen kuggades på.<br />
<br />
Öppnar dörren och sätter mig i förarsätet för att dra lite på smilbanden. Listen på förardörren hänger på ett identitetssäkrande sätt och när jag svänger ut från parkeringen flippar låssystemet ur på nytt och ger ifrån sig en osedvanligt lång orkester låsningsklick. Fördelen är att risken för vägpirater är obefintlig - röda bensinhästen låter sig inte öppnas i första taget.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTG9vrYSNPCwz74p4Mhs8qY71ZqVjRFoS5hvcllpVvVAEw_z4V45PIMk4yS8IAkv16UKflu_geJI36tn8qYLiF5HkboJjvwDxi1qnx_-E5W_VlkU4syhMPvqje-_AmSeZtunetZEYigaM/s1600/DSC_0085.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTG9vrYSNPCwz74p4Mhs8qY71ZqVjRFoS5hvcllpVvVAEw_z4V45PIMk4yS8IAkv16UKflu_geJI36tn8qYLiF5HkboJjvwDxi1qnx_-E5W_VlkU4syhMPvqje-_AmSeZtunetZEYigaM/s640/DSC_0085.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-22942316568437631122013-07-01T13:58:00.001-07:002013-07-01T13:58:45.023-07:00Slutstädning<b>Sommargrillkvällarna är alltid varmare i tanken än i verkligheten och den årliga fotbollshelgens folkvimmel känns, precis som alla tidigare somrar, mer som en overklig fantasi än som någonting som verkligen har hänt. Av den </b><b>glada feststämningen återstår bara folktomma tält, vältrampade fotbollsplaner och en imponerande mängd städjobb som i sann ideell anda lämpas över på fotbollsbarnens martyrföräldrar.</b><br />
<div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
För den som är redo att möta övriga lagföräldrars höjda ögonbryn finns hjälp att få. Priset som betalas är en slant i kontanter och lystring till orden "jahaa... så du har köpt in en sån där. Ungdom. Att. Göra. Ditt. Jobb". Och kan man bara överleva detta verbala försök till skuldkänsloframkallning, kan dagen ägnas åt betydligt roligare saker än att slutstäda toaletter och klassrum där svettiga fotbollsbarn i tät samlevnad delat både benskyddslukt och varmfotsodör. </div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Utbudet av arbetspass är enormt - kanske till och med bredare än den norrbottniska faunans artrikedom. Det säljs godis, korv och lotter som i åtta fall av tio innebär tumhållning i förhoppning om att slippa vinna tillbaka den skänkta gamla blomvasen med skotthål och ospecificerat kladd. Till syvende och sist utgör arbetspassen en trollskog av mer eller mindre engagerande jobb, där just slutstädningen efter sommarens stora fotbollshöjdpunkt står som trollskogens Svarte Petter.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Idag var det min tur. Sju timmar slutstädsskrubbning bjuder onekligen upp till många tankar och insikter.</div>
<div>
1. Lyssna aldrig på en podcast som förklarar mekanismen bakom lukt och smak. Tänk framför allt inte på att alla luktpartiklar också förs ner i svalget samtidigt som du städar en toalett.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
2. Plasthandskar är en fantastisk uppfinning.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
3. Google Translate är bra i vissa lägen, men bör inte förlitas på till hundra procent. Texten "Vänligen spola ner pappret i toaletten" översattes av ren välvilja inte bara till engelska utan även till spanska. Problemet var bara att det blev lite fel. Lappen med den spanska texten "Vänligen spola ner pappret för toaletten" orsakade mer frågetecken än svar hos de spanska fotbollsspelarna, och resultatet... Tja... Låt oss upprepa punkt nummer två: Plasthandskar är en fantastisk uppfinning.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVAycQNYVN5ik2QkVjFqkQiNpTvUnRHh9wIni4h8J_cUKw7PiLeW7epJYcff_y39kmDOc5Da98xhyWrp2URYttCKZj44Tn8ZytaV9Cd5KZcwGU8cQ7VGCQ2dOe97rr0HSGST6iDzaSksg/s1600/IMG_1663.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVAycQNYVN5ik2QkVjFqkQiNpTvUnRHh9wIni4h8J_cUKw7PiLeW7epJYcff_y39kmDOc5Da98xhyWrp2URYttCKZj44Tn8ZytaV9Cd5KZcwGU8cQ7VGCQ2dOe97rr0HSGST6iDzaSksg/s640/IMG_1663.JPG" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-817104914177996642013-06-27T13:31:00.000-07:002013-06-27T13:31:34.459-07:00Ibland händer det<b>Ibland händer det att byrån som under månader har orsakat bittermuttrade svordomar och frustration hivas ut genom ytterdörren och jakten på en ersättare tar sin början. Igår var en sådan dag.</b><br />
<b><br /></b>
Det dröjer visserligen sin betydliga tid innan det händer, men när effektiviteten väl sätter in säger det svisch svisch och tvåmannateamet som utgörs av mig och mamma slår återigen nytt personbästa i antal butiksbesök per tidsenhet. Vi slirar in på första secondhandbutiken och kastar hökögon över sortimentet. Enda byråkandidaten är en illa målad skapelse med bottenlösa lådor - så vi svischar vidare till nästa affär där resultatet efter några sekunders inspektion kvickt klassas som lika nedslående. Tick tack så vakuumsugs vi in i möbelaffären och slår till på en vitmålad reabyrå som turligt nog senare visar sig vara som klippt och skuren för uppgiften som hallväktare.<br />
<br />
Det är när den fina reabyrån ska knölas in i bakluckan som problemen dyker upp. Den utomordentligt smarta hundgallerkonstruktionen låter sig inte rubbas och byrån behagar inte suga in någon låda på kaninmagesvis utan det står bara att konstatera att byrå plus baklucka inte går ihop. Vid det laget tittar lagerarbetarna demonstrativt på klockan som visar tre minuter i lunch.<br />
<br />
- Nej men kolla, ni har ju en dragkrok. Och vi har ett släp, säger den ena lunchlängtande lagerarbetaren och viftar demonstrativt med handen så att vi ska förstå vilken möjlighet som just har uppstått.<br />
<br />
- Jag kör i.n.t.e. släp, konstaterar mamma medan klockan tickar mot två minuter i lunch.<br />
<br />
- Äh, det är lugnt. Vi har sett ALLT. Eller dottern kanske kan köra? Visst kan du köra?<br />
<br />
Jag är lättare att övertyga, kanske framför allt eftersom det inte förefaller särskilt tilltalande att vägra släpkörning med argumentet att det är ett mansgöra (är man född på kvinnodagen så är man). Inom ungefär fjorton sekunder och tre hundradelar har släpet rullats fram och de lunchlängtande delar ut en intensivkurs i släpavkoppling. Plötsligt är klockan en minut över lunchtid och av lagerarbetarna anas bara ett lätt vinddrag i dörren.<br />
<br />
- Ska du eller jag köra?<br />
- Du.<br />
- Jag? Som har haft körkort i... få se nu... snart sex månader. Vilken rolig idé!<br />
<br />
Och då tar mamma bilnyckeln och slår ett slag för jämställdheten. När släpet är avlastat och inburet och dragdonet ändå kopplats bak på bilen tar vi en sväng förbi soptippen och lämpar av den pensionerade byråutgåvan i en överfull container.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNEGFGXTw__ZA9-uDqlD9ZbMM0_8sPnqNWdwvgzNXWYpgQ_52oDsV6BVae1E_M5Ssj068rFvuP91CuNrQKyivDw16jvpVFDc08XPkFwNmAJuqwGhDexHDR_TGVzTZLKJrFeQjOBdCkJu4/s1600/Johan+Nystedt,+Linnea+och+Erika+085.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNEGFGXTw__ZA9-uDqlD9ZbMM0_8sPnqNWdwvgzNXWYpgQ_52oDsV6BVae1E_M5Ssj068rFvuP91CuNrQKyivDw16jvpVFDc08XPkFwNmAJuqwGhDexHDR_TGVzTZLKJrFeQjOBdCkJu4/s640/Johan+Nystedt,+Linnea+och+Erika+085.JPG" width="426" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-10375126929958958192013-06-25T15:11:00.000-07:002013-06-25T15:11:40.047-07:00Tre dagar som vegan<b>En människa i totalmörker anpassar sig genom förbättrad hörsel och utökad känsel. Sinnena förfinas å det yttersta och varje intryck uppfattas med en klarhet överlägsen allt vad människan tidigare har upplevt. </b><br />
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
Tre dagar som vegan har ungefär samma effekt på mig - lukten av grillat kött och saftig hamburgare gör sig gällande på flera hundra meters avstånd och jag inbillar mig att jag kan känna lukten av mjölk trots att jag egentligen är övertygad om att tetraförpackad mjölkdryck inte avger någon nämnvärd doft. Min gissning är att smaken av mjölk och kött kommer att vara skyhög efter veckans grönsaks- och bönorgie.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrRcUH3s4oUEwYHauVac4FJag6L7T0ndLyJUQY1z6eOHUmVuQGQMSCaQYBRgJhqvq3p4kjb-zfw-Kq4eZePsUiu3VJPQDcgl-qbGpNX889KHgxQh60ShOyzZCJjE8j6Z_8uIcK4uyHP2o/s1600/Maria+Nystedt+044.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrRcUH3s4oUEwYHauVac4FJag6L7T0ndLyJUQY1z6eOHUmVuQGQMSCaQYBRgJhqvq3p4kjb-zfw-Kq4eZePsUiu3VJPQDcgl-qbGpNX889KHgxQh60ShOyzZCJjE8j6Z_8uIcK4uyHP2o/s640/Maria+Nystedt+044.JPG" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-25912340755790820002013-06-23T15:45:00.000-07:002013-06-23T15:58:22.426-07:00Inspirationens två sidor<b>För en dryg vecka sedan kärade jag ner mig i ännu en podcast - den högaktansvärda <a href="http://fysiopodden./">Fysiopodden.</a> Med en dåres hängivenhet har jag ägnat nästan pinsamt stor del av min vakna tid åt att leva i symbios med hörlurar och mobiltelefon, lyssnande till resonemang kring olika typer av träning och skador.</b><br />
<br />
Igår spenderades tre timmars flygtid hem från London åt inlyssning av diskussioner kring olika typer av konditionsträning och mjölksyrautlösande aktiviteter. Oavsett om den passande klassificeringen heter inspiration eller hjärntvätt kunde jag knappt bärga mig - suget efter mjölksyraintervaller växte sig obotligt stort.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD_gJUbgL0pdNNNTtne7w2YFfS89Ri4gvkDXwQSkeYt7wPgYZcn5-UY-SsGyhhiPGGshaexCjdGegRzD_SI_ZczvrL-_DNxBNjMmXZ3nNsY3GhFuajzvwXI8IzllSgRRaidaxWZhUUvy4/s1600/Namnl%C3%B6s.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD_gJUbgL0pdNNNTtne7w2YFfS89Ri4gvkDXwQSkeYt7wPgYZcn5-UY-SsGyhhiPGGshaexCjdGegRzD_SI_ZczvrL-_DNxBNjMmXZ3nNsY3GhFuajzvwXI8IzllSgRRaidaxWZhUUvy4/s640/Namnl%C3%B6s.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Fem gånger med andan i halsen och mjölksyrasprut i kroppen uppför den 150 meter långa, igenvuxna pulkabacken och några kortare svängar i barnbacken gjorde sitt. Efteråt ville jag mest bara dö.</div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-57273659925999533622013-06-23T14:49:00.000-07:002013-06-23T14:54:35.024-07:00En förstagångsdomares dagbok<b>Frustrationen lägger sig som en tät dimma över planen. Det ena laget står som ohotade ledare med tre insparkade bollar och spelmässigt övertag. Bollen rullas mellan dubbskoklädda gossars oproportionellt välvuxna fötter och min linjedomarförflyttning längsmed sidlinjen inbjuder till ofrivillig avlyssning av den regeltrogna föräldraarmén bakom min rygg.</b><br />
<b><br /></b>
"Det är faktiskt myggfritt idag." Konstaterar en mamma samtidigt som vinden lyckligt virvlar över fikabord och trädgårdsrufsiga frisyrer. När den fjärde bollen kickas in i mål och polkagrisfärgade pojkar ler segervisst mot varandra går en mamma fram jämsides med mig och påkallar den förmodade sonens uppmärksamhet.<br />
"Upp med hakan!"<br />
"Håll käften."<br />
<br />
Matchen fortsätter och de regeltrogna föräldrarna blir alltmer allvetande och ofelbara. Bollen spelas fram och smiter in i målburen med en frekvens som visserligen är hög, men ändå långt ifrån den som föräldrarna obekymrat kommenterar såväl spelare som domare, förmodligen väl medvetna om att den andra kategorin med all säkerhet befinner sig inom höravstånd. När visselpipan ännu en gång ger ifrån sig den målmarkerande signalen är missnöjet uppenbart. Plötsligt är vi inte längre två, utan snarare tjugotvå domare vid fotbollsplanen.<br />
<br />
<b>Det råder domarbrist i vår lilla stad</b> och jag ställer upp med förhoppning om att mina första timmar som domare ska vara minimalt förvirrande. I stället rör jag mig fram och tillbaka framför en trupp mer eller mindre ilskna föräldrar och får höra saker både om mitt eget och huvuddomarens dömande som får mig att aldrig mer vilja beträda en kantlinje med flagga i handen.<br />
<br />
Gossarna är tretton år gamla och spelar niomannafotboll. När visselpipan avslutar speltiden växer de sig, i mina ögon åtminstone, större än många av de allvetande och dömande päronen.<br />
"Bra dömt, bra dömt," automatsäger de med handslag som besitter en milt sagt stor utvecklingspotential. Gräsplanen töms snart på svettiga grabbar och tåget av föräldraackompanjerade fotbollsspelare rör sig mot den avlägsna parkeringen.<br />
<br />
En blond pojke ur det förlorande laget går med lättsamma steg mot den familjeägda bilen.<br />
"Aja, man spelar ju för att det är kul, och då spelar det inte så stor roll om man förlorar ibland. Det är sånt som händer", säger han och rycker leende på axlarna.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijj8AXvwUKqfAbhF7wSFIv_6aWwZkXcQujONSBnnWiiA3n7VlqB8pLz2CoEfs9J-ixKU7iDXC6m233Fyv-Fjccy_kglIa2kGJhaIJcgWXNboBbCXtwA4kgYXXSre6n4-WO_wX1pB6p_zY/s1600/24+maj+-+l%C3%B6pguidesbilder+009.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijj8AXvwUKqfAbhF7wSFIv_6aWwZkXcQujONSBnnWiiA3n7VlqB8pLz2CoEfs9J-ixKU7iDXC6m233Fyv-Fjccy_kglIa2kGJhaIJcgWXNboBbCXtwA4kgYXXSre6n4-WO_wX1pB6p_zY/s640/24+maj+-+l%C3%B6pguidesbilder+009.JPG" width="406" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-22445179339725365522013-06-22T09:52:00.000-07:002013-06-22T09:53:14.542-07:00Våta drömmar<b>Vi låg på en armlängds avstånd från varandra med magarna pressade mot det blöta stengolvet. I lokalen, som var hög i tak och där fönstren ohämmat släppte in det milda sensommarljuset, blandades den fräna svettlukten bort och de lätt ansträngda andetagen överröstades av vattnets porlande över bassängkanten. </b><br />
<b><br /></b>
Vi var i den åldern då fribad var det bästa som fanns och då bikiniöverdelen för de allra flesta av oss var aningen överflödig. Det gick inte att förneka den aningen laddade spänningen när killar och tjejer samlades framför simlärarens fötter, huller om buller på bänkar och golv och huttrandes med blålila läppar. Vi sträckte ut oss i vår fulla längd och övade benkickar och bröstsimtag på det kalla simhallsgolvet. Inte särskilt sällan hände det att någon av pojkarna råkade sparka lite för häftigt, gled två meter åt sidan och bröt bassängens blanka yta med ett flerdimensionellt plask.<br />
<br />
Hur det gick till är jag inte riktigt säker på, men i slutändan var vi alla godkända bröst- och ryggsimmare. Vi kunde glida fram i vattnet utan att andas in allt för många munnar vatten, och vi var experter i konsten att knuffa ner varandra från simhallens enorma badring.<br />
<br />
Någon proffssimmare blev jag aldrig där på simskolans vattendränkta golv, och inte lärde jag mig heller särskilt många simtekniker. Faktum är att jag bara behärskar tre - bröstsim, ryggsim och "plaska-plaska-plaska-så-blir-allt-bra-till-slut"-sim. I och med Internets och TV:ns framfart har det emellertid kommit till min kännedom att det finns simtekniker som vida överstiger bröstsimmets cool- och snygghet. När jag förra veckan fick ett plötsligt infall att byta gymdojor och träningsshorts mot baddräkt och klorstinkande hår spanade jag avundsjukt på gubben bredvid mig som växlade bröstsim mot crawl som om det vore världens enklaste grej.<br />
<br />
Så jag tänkte att jag skulle testa; crawl alltså. Det gick sådär. Först såg jag till att ingen hade ögonen på mig, och därefter tog jag ett första trevande crawltag, bara för att inse att jag inte har en aning varken om hur det ska se ut eller hur det ska kännas. Så då gled jag vidare i bröstsim och försökte låtsas som om ingenting hade hänt, som om det enorma plasket utan vidare effekt annat än att näsan blivit galet vattenfylld och ögonen knappt användbara i själva verket bara var en lekfull demonstration av hur roligt det var att bejaka den inneboende vattenälskaren.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdb1fBP6s0PXxebjvi4CS2PnmtY9Uxz8uw3RtwtN2NGcyJQUr4z4fWP8BWwX4WUYG_b5UEMV0OIoNUWqlYVLOxF701DLnI4mDKlPFMjagsAiAaDFXbkySWySE34Cog6OF8PcTVzhFg7Qc/s1600/2013-06-20+19.11.15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdb1fBP6s0PXxebjvi4CS2PnmtY9Uxz8uw3RtwtN2NGcyJQUr4z4fWP8BWwX4WUYG_b5UEMV0OIoNUWqlYVLOxF701DLnI4mDKlPFMjagsAiAaDFXbkySWySE34Cog6OF8PcTVzhFg7Qc/s640/2013-06-20+19.11.15.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-37099828342987044462013-06-17T15:15:00.001-07:002013-06-23T16:08:13.963-07:00En feminists förbannelse<b>Född på internationella kvinnodagen var min första kontakt med feminismen tidig, men den gick mig lika fullt obemärkt förbi. Min högt kvalificerade gissning är att jag i det läget var mer intresserad av mjölk och mamma än det faktum att det för majoriteten av paren på sjukhuset gavs olika möjligheter till barnledighet och ställdes olika krav på blöjbyteskunskaper.</b><br />
<br />
Första gången som jag drog rödstrumpan över huvudet var på högstadiet. Världen stod i ett annat ljus och jag ägnade mycket tid och tankearbete åt att inspektera könsmaktsförhållandet både hemma och i mer offentliga situationer. Från och med då satt den röda strumpan som klistrad vid skinnet. En feminists förbannelse är att hen aldrig kan sluta uppfatta och analysera omvärlden. Oavsett om könsmaktsskillnaderna i olika situationer är till mannen eller kvinnans fördel, eller om de är negativa för båda parter, har möjligheten att blunda upplösts lika plötsligt som innehållet i en fyraårings godispåse.<br />
<br />
I min roll som granne och myndig är jag numer en tillräknelig inhoppare på diverse arbeten som föräldrar inom stadens förening ansätts att utföra. Föräldrar hopas vid sådana tillfällen i små dystra arbetsgrupper, utrustade antingen med handskar och krattor eller med cirkustältliknande parkeringsvaktsvästar och pengabössor.<br />
<br />
En varm dag i början av juni skulle det närbelägna fotbollsområdet fräschas upp. Av de små bollspelande individerna syntes inte ett spår, och från vissa lag var antalet närvarande föräldrar allt annat än imponerande. De helglediga martyrer som sina lag trogna ändå hade tagit sig dit stod (inte särskilt) entusiastiskt lutade mot sina respektive krattor. Det blir lätt så när sex fotbollsplaner ska räfsas utan att resultatet blir påtagligt mycket bättre än den inledande gräsmattekatastrofen.<br />
<br />
Det är när arbetsfördelningen görs som det händer - rödstrumpan inom mig vaknar till liv, lyssnar och släpper ifrån sig en kvävd suck.<br />
- Nej, men det är väl bättre att jag går och krattar så får ni karlar ta hand om det här, konstaterar en mamma och sneglar mot gräsplanernas trygga löfte om blåsor och mjölksyrearmar.<br />
- Nog kan du väl vara med och hjälpa till här, tycker en av männen och rödstrumpan i mig sprattlar till av glädje.<br />
- Njae, alltså... Det är ju mer ett mansjobb, det där. Sätta upp staket är ingenting för kvinnor, piper mamman och pyser iväg mot gräsplanernas lovsång om tre timmars intensiv och föga resultatbringande krattning.<br />
<br />
Förutom kvinnor som nedvärderar sig själva, suckar jag frustrerade feministsuckar även vid andra tillfällen. Som idag till exempel.<br />
<br />
En tryckande åskvärme breder ut sig över marken när jag svänger in cykeln på området där några timmars scenrivning ligger framför mig. Vid en grupp bord sitter en kille i min ålder och fyra något äldre män.<br />
- Jaså, så du ska hjälpa till att riva du? frågar en. Jag nickar och frågar om vi inte blir fler.<br />
- Det hoppas vi allt. Det skulle komma fem till, men som det ser ut nu kanske vi får klara oss såhär. Jag har ringt efter en traktor, men om vi blir tio personer så kan vi riva scenen för hand.<br />
<br />
Fem minuter senare släntrar föräldrarna in på området och den unga killen vid bordet går bort till arbetsledaren.<br />
- Vi är elva personer nu, så då kan vi väl börja riva? föreslår han och pekar mot de nyanlända föräldrarna som av allt att döma inte kan tänka sig någonting roligare att ägna sin tid åt än att riva det silverblänkande scenskelettet.<br />
- Njae... Alltså. Vi väntar på traktorn. Visst, vi är elva personer, men man hade ju kunnat förvänta sig att de skulle skicka karlar i stället för fruntimmer till att göra sånt här, svarar arbetsledaren och syftar på min och två mammors närvaro.<br />
<br />
Så vi väntar på traktorn. Och river scenen med den. För kvinnor föddes utan både muskler och armar och kan inte riva scener för nej, tänk oj, då kan ju lösnaglarna lossna och sandaletterna kanske får grå fläckar på sig.<br />
<br />
När de mot himlen tornande scenstolparna firats ner med hjälp av traktorn ska de bäras från området till ett väntande lastbilsflak. Det är möjligt att nedvärderande av styrka på grund av kön är ett uttryck för omtanke, men jag har faktiskt svårt att köpa det argumentet.<br />
- Orkar du verkligen bära den där?<br />
- Det kanske är lite tungt att bära det där, ska jag ta den åt dig?<br />
- Du kanske kan ta den där mindre biten och överlämna de större delarna till oss som har lite mer att lyfta med?<br />
<br />
<i><br /></i>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikfIo_USX97_UO6L2BiTo8AceLIGN0LTjnbAe1mPA24FUNX09B-ErNuLSxI7Hb9ClE9sijox3RngKxvGSk-NXvTkdwbCXcu7Ir0K5MgNKHPZuHd_ytPYjHVyRuYDRfSDktOk0M1kXVWDA/s1600/20130603_095247.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikfIo_USX97_UO6L2BiTo8AceLIGN0LTjnbAe1mPA24FUNX09B-ErNuLSxI7Hb9ClE9sijox3RngKxvGSk-NXvTkdwbCXcu7Ir0K5MgNKHPZuHd_ytPYjHVyRuYDRfSDktOk0M1kXVWDA/s640/20130603_095247.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Världen är upp och ner. Låt oss spänna våra biceps och vända den rätt.</td></tr>
</tbody></table>
<i><br /></i>
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2141060648271486753.post-49031277948906601462013-06-16T14:10:00.000-07:002013-06-16T18:12:14.354-07:001 mil pannben<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>För tre år sedan var löpare självplågande idioter. Två år senare stod jag själv där med många meter bana framför mig och försökte intala huvud och kropp att det är en helt fantastisk idé att utsätta sig för ett två kilometer långt hinderlopp, där vattenhindret dessutom påminde mer om en algblommande holländsk sjö än någonting annat. </b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Under våren har jag sprungit ett antal motionslopp både i den egna lilla staden och i städer lite längre bort med norrbottniska mått mätt. Idag snörades det i stället om till spikskor. Framför mig låg 25 varv på Bodens fyrahundrametersbana, i sällskap med grymma Elisabeth Clausén och tre tävlande i herrklassen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag hade tre mål:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
- Inte ge upp</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
- Slå mina tidigare tider på milen</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
- Helst inte bli varvad mer än tre gånger av Elisabeth</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUSu0gNNVhxL7cx4v4LdJjKVG8SUW9ViUQX7AnFx9n6sc5xRxQvV8P266NWNKPxPWynrwvZHlnE4Rz9HLp3ZR9UCfMn8oGv9WpLV2Vto5Y-wh-MPlklCJYRCGRVD9ZXci1AdyV0h0QlFA/s1600/Bodens+sommarspel.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUSu0gNNVhxL7cx4v4LdJjKVG8SUW9ViUQX7AnFx9n6sc5xRxQvV8P266NWNKPxPWynrwvZHlnE4Rz9HLp3ZR9UCfMn8oGv9WpLV2Vto5Y-wh-MPlklCJYRCGRVD9ZXci1AdyV0h0QlFA/s640/Bodens+sommarspel.png" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag siade om att tjugofem varv bana skulle bli en slags andfådd och mjölksyradränkt meditation, där varv lades på varv till dess att tankarna liksom skulle surra iväg till andra sidan Atlanten. Det var inte långt ifrån verkligheten, men om jag ska vara ärlig såg mitt mentala lopp mest ut såhär:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Varv 1-2: <i>Jag borde kunna springa snabbare. Skulle jag springa snabbare om jag hade haft någon som låg mer på min nivå att ta rygg bakom? Jo, det skulle jag nog. Jag ökar. Springer jag för fort nu? Ojdå, tänk om jag inte orkar. Äsch, tänk inte så mycket... När det här är slut vill jag ha någonting gott. Blodpudding, ja, mums. Vilken bra idé!</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Varv 3-5: <i>Okej, okej, det finns ingen riktigt bra klocka att kolla på här, men jag har ju faktiskt snart sprungit fem varv. Fem av tjugofem, och hundra genom tjugofem är fyra ger att jag snart har sprungit tjugo procent av loppet. Slappna av och spring bara, det borde gå att överleva det här. En mil är inte så långt. </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Varv 6-15: <i>Nu är det snart inte så jättemånga varv kvar. Havregrynsgröt var nog en bra frukost, det här känns ju helt okej. Men usch vad det klickar i vänsterörat. Kan det finnas en fluga där tro? Vad händer förresten om man skickar ut en flyga i rymden? Äh, sluta nu, det där är ju totalt irrelevant. Amen just det, nu börjar det närma sig här. Undrar just vad ett varv motsvarar i procent. Ett varv måste ju vara 2,5 %. </i>(man kan anta att det här är anledningen till att matematikprov vanligen inte skrivs i direkt anslutning till längre löplopp) <i>Men usch, varva mig inte igen nu då, hallå. Vänta lite, var lite schysta, va... Kanske skulle jag be någon från läktaren vara med så att jag också får leka varvare, det är ju ingen höjdare att vara sist. Hm...</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Varv 15-23: <i>Alltså... Nu är det nästan över. Jäklar vad gärna jag skulle vilja bryta just nu. Varför gör jag det här? Pannbensträning, var det ja, det kanske är nu den är värd namnet? Men hör ni, snälla varvräknare, kan ni inte liksom tappa bort ett eller två varv så att alla får gå i mål samtidigt, det vore väl ändå betydligt roligare och mer spännande. Ojoj, benen, sluta klaga nu, vi är snart i mål. Undrar förresten om det är möjligt att totalignorera benen och liksom tänka att jag bara har en överkropp, blir det mindre jobbigt då? Klurigt. Äsch, men ge dig. Bit ihop för tusan. Det är snart över.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Varv 24-25: <i>Jaha, då var man ensam på banan då. Men oj så skönt det ser ut att sitta i gräset. Skulle de märka om jag liksom hoppade av och bara sprang 24 varv? Äsch, det verkar som om de har stenkoll, jag får väl knalla vidare då. Herregud, jag har ju sprungit 23 varv på en rundbana. Nu är jag ju värre än både hamstrar och trickråttor. Ujuj. Okej, ett varv kvar. Jag lär aldrig vilja se till en rundbana igen. Oajaj, benen, visst har vi det härligt. Mjölksyra är en fin grej. Varför är ni så stumma för? Sluta dumma er, det här kallas upplopp. Spring då, det är snart över. </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Och gräset. Gräset är verkligen mjukt vid målgången. Andas in. Andas ut. Helt klart godkänt, jag lever ju. Okej tid (43.12) och jag har inte ett gram energi kvar i kroppen. Hejaheja. Jag vill nog aldrig mer springa.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZuVqr1iTm5k6V80KKDmIejfpmnAQKi2Nvth2PuqIxZGLhTnqcbp5Juzkk8tfJj7Kp2r4urkZtatp_aWJT-Uc09-9MMT3ierh4U8bBAfo_BiXez-HUmuKTOtRCqiw_h9PNYJMtEeoKSdA/s1600/Bodens+sommarspel2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZuVqr1iTm5k6V80KKDmIejfpmnAQKi2Nvth2PuqIxZGLhTnqcbp5Juzkk8tfJj7Kp2r4urkZtatp_aWJT-Uc09-9MMT3ierh4U8bBAfo_BiXez-HUmuKTOtRCqiw_h9PNYJMtEeoKSdA/s640/Bodens+sommarspel2.jpg" width="335" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<h3>
<span style="color: #444444;">Summan av kardemumman:</span></h3>
- Jag gav inte upp<br />
<br />
- Jag gjorde nytt personbästa trots att jag, till skillnad från vid tidigare lopp, sprang varenda meter utom de gånger som jag blev varvad i total ensamhet<br />
<br />
- Elisabeth varvade mig bara två gånger. Wiho!<br />
<br />
- Jag var inte ett dugg sugen på blodpudding när loppet var slut. Sanningen att säga var jag inte sugen på någonting alls, förutom möjligtvis en handfull sömn och två års massage (någon frivillig?)<br />
<br />
- Nu, när illamåendet har lagt sig till femtio procent, tycker jag nog om att springa igen.<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/17002525775389596461noreply@blogger.com0