Naiv norrlänning söker bostad

Den lilla flickan släpper ner ännu en rund färgpalett mellan de två blå plattorna och anstränger sig för att upprätta ett pokerface som hon egentligen inte besitter. Segervissheten skiner igenom. Ögonen lyser av förväntan. Tre färgpaletter bildar en rad, och nu krävs bara ett misstag av den många gånger äldre morfadern för att segern ska vara tagen. Flickan tjuter av glädje när morfaderns palett släpps ner, och det dröjer några sekunder innan hon inser att hennes eget segervissa fokus har hindrat henne från att se det oövervinnerliga mönstret av paletter som motståndaren placerade ut. Lika lite som hon insåg att hon skulle förlora, lika lite inser hon att de taktiska läxor hon ges nu, ska kunna komma till användning när hennes ålder är betydligt högre.

Stockholms bostadsmarknad är en labyrint och kontaktknytningen är ett rävspel av svåröverträffat slag. En annons på Blocket resulterade för mig i oväntat många mail och samtal från stockholmssnackande bostadsägare, uthyrare och inneboendesökare. Meddelandena är av minst sagt varierande kvalité och det känns som en omöjlighet att utifrån mail och telefon avgöra vilket alternativ som är bäst. Resultatet blev en bilresa på 878 kilometer för att titta på den topp-tre-lista som jag efter mycket sållande lyckats komma fram till.

De tre bästa alternativen till trots, måste jag ändå erkänna att underhållningsvärdet i de bortsållade är av betydligt högre kvantitet. Faktum är att min första kontakt med Stockholms bostadsmarknad var ett samtal som inföll redan minuter efter det att min annons hade aktiverats.

Det knastrade i telefonluren på ett sådant sätt som ger den telefonsvarande känslan av att någon har ringt fel. Efter att ha upprepat mitt namn och ordet "hallå" på ett alltmer otåligt och utdraget sätt, transporterades så äntligen ett mänskligt läte genom telefonens långa nät.

- Heeeeeej.... Hälsade en röst i andra änden. Rösten var så låg och släpande att jag reflexmässigt pressade telefonen mot örat för att kunna höra bättre. Medan fingrarna fumlade efter volymknappen på sidan, fortsatte den långsamma rösten i andra änden.

- ....jag höööörde att du sökte lääägenheeeet.... Som för att försöka liva upp rösten reste jag mig upp och började trampa runt i små cirklar på köksgolvet, samtidigt som jag bekräftade att jo, en lägenhet skulle sitta fint.

- ...jaaaa... jag söker då en inneboooooeendeee.... förklarade rösten och det blev tyst i luren medan jag väntade på något slags klargörande av vad det är för typ av lägenhet som det handlade om.

- ....det är dååå en eeettaaaaaaa.... och rösten blev sådär obeskrivligt lång och dog ut på ett slags dinosaurievis i telefonens högtalare.

- ....hur gammal äääär du förreeeesten? undrade rösten, och jag svarade sanningsenligt att jag minsann är nitton år fyllda.

- ...jahaaaaaaa... nittooooooon... jaaaa... då kanske duu tycker att jaaag är lite fööööör gaaaaammal..... Joooo... jag är fyyyyrtiooo jag. Fyrtioooo år gaaammal... Det blev tyst i luren och jag försökte avgöra vilket sätt som är bäst lämpat att avhysa en fyrtioåring som söker inneboende i sin minililla etta i stora staden långt långt ner i landet. Jag hann inte tänka färdigt innan rösten fortsatte.

- mmmm... Du kanske skulle kuuuunnaaaa skicka en biiiild på dig sjäääälv så att jaaag veeeet veeem som vill bo hääär? Jag tackade så mycket och sa att jag skulle fundera på saken. Efter en hundradels sekunds eftertanke hade jag tänkt över erbjudandet och kommit fram till att alternativet nog inte riktigt motsvarade mina önskemål på ett tryggt och hemlikt boende.

Mailen är desto fler än telefonsamtalen, och erbjudanden är av varierande slag. Det finns ettor att hyra i innerstan, med närhet till "härligt" uteliv, för nio tusenlappar i månaden exklusive allt. Vindsvåningar hyrs ut för schysta priser långt utanför allt vad kommunikationer heter, och hyresrätter kan lånas ut i sjuttioelfte hand om jag kan gå med på att hålla det inofficiellt samt betala tre månadslöner i förskott.  

Jag hoppar glädjeskutt och tackar ja till alla, betalar femton månadshyror i förskott och tänker att "jeeeyy, nu kan jag bjuda ner alla mina vänner och släktingar på kalas, och de kommer att kunna bo i varsin hyresrätt och leva loppan samtidigt som de ger mig massage under tentaläsningsperioderna."