torsdag 31 oktober 2013

En helt ny värld

Universitetslivet är inte bara ett klichéfyllt steg från sandlåda till rutschkana, från roddbåt till motorbåt och från äldst på gymnasiet till nollningsutsatt nybliven högskolestudent, det är dessutom en resa till en helt ny värld med ett språk som för den oinvigde nollan framstår som lika exotiskt och svåravkodat som de latinska termerna i våra nyinköpta anatomiatlas med annalkande dammråttslager.

Efter två månader har vi gått igenom faser av kollektiv nervositet inför upprop, överlevt de mångfacetterade förkylningssviterna efter kollovistelsens minst sagt kramiga dagar och så smått invigts i en värld där människan övergår från att ha "jävligt ont i huvudet" till att lida av "ventral smärta i den mediala delen av os frontale".

Inte heller går vi i "klasser" och att referera till de omgivande studenterna som "klasskompisar" är ett minne blott. I stället ingår vi i ett kollektiv av universitetsstudenter där de övriga föreläsningssalsnötande tvåbeningarna refereras till som "kursare" eller "eminenta läkarstudenter".

Ordet "lärare" viskas fram med visst darr på rösten, och ersätts efter omfattande tankeverksamhet av termen "föreläsare" eller "hen där framme vid tavlan som glömde bort att slå på mikrofonen och pratade inför döva öron i fyrtiofem minuter".

Vi har inte längre "lektioner", utan närvarar i stället vid icke-obligatoriska "föreläsningar" vars enda mål är att förbereda oss inför det som i våra tidigare liv kallades för "läxor" och "prov", men som nu har bytt namn till "duggor" och "tentamen". Nervositeten inför prov är utbytt mot den mytomspunna "tentaångesten" och samtalen kring vilken studieteknik som kan anses vara mest effektiv tenderar att bli både många och omtvistade.

Vi äter inte längre "skollunch", och de välordnade matsalsköerna är en del av det förflutna. Idag planterar vi i stället fötterna vid "mikrotorget" i frustrationsfylld väntan på en ledig mikrovågsugn. I mikron hettar vi därefter upp matlådorna på högsta effekt och fantiserar hett om hur vågorna i framtiden kommer att göra oss både självlysande och limegröna på samma gång. Efter två månader har många övergett ansträngningen som det innebär att sträcka sig efter en ren tallrik, och äter i stället den nedfrysta och återupptinade matklumpen direkt ur plastburken.

Vi går inte längre på "fest", utan ägnar helgerna åt diverse "sittningar" där klädkoden alltid och utan undantag är "svart kavaj". Vi sjunger skrålande sånger om hemska handelsstudenter, och flinar förtjust när det visar sig att några av kursarna minsann är omfrälsta från just Handelshögskolan.

Vi har gått från att längta till höstlovets avbrott, jullovets vinterstress, påsklovets hariga vårsprallighet, sportlovets underbara springighet och sommarlovets oöverträffliga frihet till att se fram emot perioder av mikroskopiering, praktiska moment och darriga timmar efter avslutade duggor och tentor.

Vi är helt enkelt inte ungdomar längre, utan sällar oss i stället till en grupp av halvvuxna människor vars största strävan tycks vara att bevara såväl barnasinne som flummighet med hjälp av diverse störtcoola sånger om citronsyracykel och embryoutveckling.


1 kommentar: