Hög på löpning

Ett schema lika överfullt som ett kinesiskt tåg i rusningstrafik har gjort att jag missat precis alla friidrottsträningar de senaste månaderna. De vanliga passen har därför bytts ut mot egenträning med poddradio i öronen i allt från sandbackar och skogsstigar till banlöpning och asfaltslopp. Idag gjorde jag min comeback i spikskor på rundbanan. Glädjande nog fick jag sällskap av en av yngregruppens tränare vilket gjorde det betydligt roligare och lättare att driva på och ta ut den sista energireserven. 

Intervaller stod på agendan; först ett 400-meterslopp, följt av en åttahundring och därefter 1x400, 1x800 och 2x400, med sex minuters vila mellan varje lopp. Det sög i musklerna. Solen värmde och luften var plågsamt stilla. Men det var kul. Bästa känslan inföll helt klart under den sista fyrahundringen, då trötta ben övervanns av löpteknik - det kändes LÄTT! Just i den stunden, när fötterna sprang av sig själva och andningen bara fungerade, kom jag på mig själv med att tänka tanken: "Wow, jag tror jag är hög". Bra avslut på ett bra pass, och mersuget finns definitivt där under mjölksyraben och minst sagt illaluktande träningskläder.

Erkänn att den här vinkeln ändå är en liten aning unik i bloggvärldens enorma bildflöde. Och lägg förresten gärna märke till den vita bikiniranden på axeln - I'm so proud!