Morgonspring

Min pappa är en dedikerad fotbollsnörd. Inte bara på den nivån att han kan sitta (tillsammans med min lika fotbollsnördiga lillebror) och kolla på fotbollsmatcher även när inte Sverige spelar, utan mer på den nivån där fotboll och fritid är synonymer. För vår del medför det att andra fotbollsnördar ibland kommer på besök - företrädesvis under sommaren för att undvika potentiell förfrysning av besökaren.

Större delen av besökarens tid hos oss spenderas, inte särskilt förvånande kanske, på fotbollsplanerna. Men ibland händer det att besökaren ägnar tid åt det som i folkmun kallas för socialt umgänge, men som i fotbollsnördens värld nog mest är en nervkittlande paus från rullande bollar och obönhörligt hårda fotbollsskor. Då kan det hända att vi samlar familjen för en middag, och det kan hända att samtalet, när det inte handlar om fotboll, stundtals kan styras in på saker som vanliga dödliga människor skulle delge varandra. Av alla livshistorier som delats över dessa till tio procent fotbollsbefriade middagar, kan jag inte låta bli att nominera en till favorittiteln.

Det var en ganska vanlig dag i två fotbollsälskares liv. Väskorna var packade och de hade precis klivit av planet för en mellanlandning. Problemet var att det föregående flyget blivit minst sagt försenat, så våra kära fotbollsherrar kände en lätt klump av vi-kommer-inte-hinna-panik samlas i halsen. Men skam den som ger sig - fotbollsfanatikerna greppade väskornas handtag, kastade sig ut i de evighetslånga flygplatsgångarna och  hastade ut i folkmängden. Det bar sicksack mellan människor och sedan in genom en dörr med ett band. Som de flesta nog vet måste man genomgå en säkerhetskontroll innan flygplansresa är möjlig. Då ska skärpet knäppas av och väskan hivas upp för röntgenundersökning. Så det var det våra herrar gjorde. De slet av skärpet och tackade gudarna för den obefintliga kön. De hivade upp väskorna på bandet och tänkte nog att det var lite konstigt att de vanliga gråaktiga lådorna inte fanns att tillgå. Faktum är att det mesta nog var ganska konstigt, för de stressade fotbollsälskarna hade nämligen i sin iver att hinna med nästa plan sprungit rakt in i kökets diskavdelning. Med skärp i handen och förvirrade ansiktsuttryck insåg de misstaget, slet väskorna från diskbandet och försvann ljudlöst ut ur rummet. Om de hann med planet förtäljer inte historien, men den är en av många ljuspunkter med att ha fotbollsnördar på besök.

Under helgen har vi för andra gången bevärdigats ett besök av en spansk fotbollsnörd. Han klassar dessutom in sig som triatlet och tycker att de 28 grader som vår lilla norrländska stad bevärdigats med är en hyfsat normal temperatur. Jag anar att han har lite svårt att förstå sig på vår bisarra förkärlek till utegrillning på altanen, oavsett väder. "Vi sitter ute - det är ju sommar!" slog mamma fast när regnet vräkte sig över oss och temperaturen sjönk tio grader inom loppet av en minut.

Triatleten ville ut och springa i morse. Vi tycker vanligtvis om att uppfylla våra gästers önskemål, men eftersom min lillebror, som förutom jag är den enda i familjen som i nuläget skulle få för sig att springa, tycks lida av en beklaglig avsky för löpning, blev det jag som fick äran att morgonrasta vår springsugna fotbollsnörd.

I vår lilla norrbottniska stad finns det mängder av springspårsalternativ - strand vid havet, myr i skogen, sandtag, sandstigar, skogsstigar som sträcker sig i all oändlighet och mjuka gräsvägar som fjädrar lika fint under fötterna som en välpumpad luftmadrass. Bäst i kategorin löpspår, i mitt tycke, är den häftigt kuperade löpslingan på stadens skidanläggning. Sträckorna kan varieras mellan allt från tre kilometer till två mil, naturen är sådär sprittande vacker och skogen är full av myggor som omöjliggör latmannapauser. Skidspåret fick ett gott betyg av spanjoren, som förutom att konstatera att de lånade skorna (som min mamma sa: "han kunde inte ta med löparskorna, för då skulle de ta upp halva resväskan.") omvandlats till jättelika vattenbassänger utbrast att "det här är vad som gör att jag vill komma tillbaka till Norrbotten!".

Hundens betyg: "Jobbigt spring men goa lukter."