I konsten att vara norrlänning

Jag har vuxit upp i samma vinterbitna stad som jag en gång föddes i, och har bara lämnat det norrländska tallskogskrullet för perioder av semestrande, ett antal studieresor och en månads slavlik praktik. Det är först när en norrlänning lämnar sin trygga hemvist för att upptäcka världen som den lägger märke till skillnaderna inte bara mellan norrlänningar och andra länders befolkning, utan också mellan nordbor och nollåttor.

Något mer än sex månader har passerat sedan den dagen jag packade väskan och flög ner till Lund för en vecka i nördighetens tecken. Under flygplanets gråblanka vingar ståtade norrländsk skog i ett landskap som i vanlig höstordning gick i färgerna grått, mer grått och en aning gråare. Mitt resesällskap, en bredtalande kalixbo, klistrade tillsammans med mig händerna mot flygfönstret när molnen lättade och jordytan bjöd på någonting som i södra delarna av Sverige kallas för "gräs" men som i mer nordliga städer kallas "kommer du ihåg vad det där gröna heter?".

Vi blandade in oss i mängden av sydtalande svenskar, och gjorde vårt yttersta för att undervisa dem i konsten att uttala bokstaven "ö", en förmåga som våra sydliga svennar helt tycks ha förlorat under evolutionens gång. En trolig teori till denna borttappade språkliga förmåga kan vara det faktum att sydsvennar för det första inte hinner med norrlänningens inledande "öööh..." vid svar på en fråga, och för det andra att de helt enkelt tycks ha för vana att ständigt pladdra med målet att klämma in flest ord under kortast möjliga tid. I Norrland får vi vänta en timme på bussen, som kanske kommer idag, eller kanske nästa vecka, och hinner således i lugn och ro uttala vårt inledande "öööh..." för att därefter slå spiken i kistan med ett sävligt "jo" och ett avslutande "eeh..".

En av de första sakerna vi slogs av var emellertid inte våra språkmässiga skiljaktigheter, utan det faktum att klädevolutionen i södra Sverige tycks ha slagit in på en stig vitt skild från vår norrländska norm. För oss, som under större delen av våra liv inte umgåtts med varken skåningar eller stockholmare, kom klädnormen som en mild chock. Utvecklingen från pösiga mjukisbyxor och bebislen collegetröja till någonting som i södra Sverige kallas för "jeans" och "skjorta" men som i Norrland sammanfattas med ordet "oskönt", hade totalt gått oss förbi. Vi drog oss till minnes motsträvigt uppklädda bröder och klasskompisar på nians examen, och insåg att vissa likheter trots allt gick att dra till våra nyfunna sydvänners utsökta klädstil. Skillnaden tycktes ligga i att sydgrabbarna aldrig bytte tillbaka snyggkläderna mot mysdressen, och att det i södra Sverige av vår erfarenhet att döma tycks förekomma en tingest som på sydsvenska kallas "stil" men som på norrländska mest troligt kan översättas till ett ord synonymt med "onödig ansträngning i en konkurrensbefriad miljö".

Många av våra nyfunna vänner hade aldrig hälsat på, än mindre pratat med, en äkta norrlänning förut. Faktum är att det närmaste de hade kommit en nordbo var de rykten som tycks florera i de södra delarna av vårt avlånga land. "Vad då, så ni bor typ i skogen då?" vågade sig någon på att fråga, och en annan fyllde snart i: "...har ni renar?". Vi tittade på varandra i ett kort ögonblick av norrländskt samförstånd. Vad då? Har de inte renar i Stockholm, eller?

Förutom de förutfattade meningarna om renhjordar i städernas gallerior och föreställningen om att Norrland har ett slags obeboeligt polarklimat, smög det fram att vi åtminstone skulle kunna skatta oss lyckliga om vi någon gång i framtiden skulle vilja ställa oss i bostadskö i Sydsverige. "Skriv bara att ni är från Norrbotten så kommer det hagla in samtal från folk som vill hyra ut till er. Ni är ju så pålitliga, det vet alla", förklarade en av de kragtröjsklädda(!) killarna. "Öh, jaha." Svarade vi. Och tänkte en stund innan vi var tvungna att ställa den uppenbara frågan; "Vad då, betyder det att ni som bor här nere är opålitliga då?"

Bilden hör inte alls in i sammanhanget, men visst tusan får ni ändå erkänna att min balfrisyr blev rätt fräsig?