Ibland händer det

Ibland händer det att byrån som under månader har orsakat bittermuttrade svordomar och frustration hivas ut genom ytterdörren och jakten på en ersättare tar sin början. Igår var en sådan dag.

Det dröjer visserligen sin betydliga tid innan det händer, men när effektiviteten väl sätter in säger det svisch svisch och tvåmannateamet som utgörs av mig och mamma slår återigen nytt personbästa i antal butiksbesök per tidsenhet. Vi slirar in på första secondhandbutiken och kastar hökögon över sortimentet. Enda byråkandidaten är en illa målad skapelse med bottenlösa lådor - så vi svischar vidare till nästa affär där resultatet efter några sekunders inspektion kvickt klassas som lika nedslående. Tick tack så vakuumsugs vi in i möbelaffären och slår till på en vitmålad reabyrå som turligt nog senare visar sig vara som klippt och skuren för uppgiften som hallväktare.

Det är när den fina reabyrån ska knölas in i bakluckan som problemen dyker upp. Den utomordentligt smarta hundgallerkonstruktionen låter sig inte rubbas och byrån behagar inte suga in någon låda på kaninmagesvis utan det står bara att konstatera att byrå plus baklucka inte går ihop. Vid det laget tittar lagerarbetarna demonstrativt på klockan som visar tre minuter i lunch.

- Nej men kolla, ni har ju en dragkrok. Och vi har ett släp, säger den ena lunchlängtande lagerarbetaren och viftar demonstrativt med handen så att vi ska förstå vilken möjlighet som just har uppstått.

- Jag kör i.n.t.e. släp, konstaterar mamma medan klockan tickar mot två minuter i lunch.

- Äh, det är lugnt. Vi har sett ALLT. Eller dottern kanske kan köra? Visst kan du köra?

Jag är lättare att övertyga, kanske framför allt eftersom det inte förefaller särskilt tilltalande att vägra släpkörning med argumentet att det är ett mansgöra (är man född på kvinnodagen så är man). Inom ungefär fjorton sekunder och tre hundradelar har släpet rullats fram och de lunchlängtande delar ut en intensivkurs i släpavkoppling. Plötsligt är klockan en minut över lunchtid och av lagerarbetarna anas bara ett lätt vinddrag i dörren.

- Ska du eller jag köra?
- Du.
- Jag? Som har haft körkort i... få se nu... snart sex månader. Vilken rolig idé!

Och då tar mamma bilnyckeln och slår ett slag för jämställdheten. När släpet är avlastat och inburet och dragdonet ändå kopplats bak på bilen tar vi en sväng förbi soptippen och lämpar av den pensionerade byråutgåvan i en överfull container.