Inspirationens två sidor

För en dryg vecka sedan kärade jag ner mig i ännu en podcast - den högaktansvärda Fysiopodden. Med en dåres hängivenhet har jag ägnat nästan pinsamt stor del av min vakna tid åt att leva i symbios med hörlurar och mobiltelefon, lyssnande till resonemang kring olika typer av träning och skador.

Igår spenderades tre timmars flygtid hem från London åt inlyssning av diskussioner kring olika typer av konditionsträning och mjölksyrautlösande aktiviteter. Oavsett om den passande klassificeringen heter inspiration eller hjärntvätt kunde jag knappt bärga mig - suget efter mjölksyraintervaller växte sig obotligt stort.

Fem gånger med andan i halsen och mjölksyrasprut i kroppen uppför den 150 meter långa, igenvuxna pulkabacken och några kortare svängar i barnbacken gjorde sitt. Efteråt ville jag mest bara dö.